28.5.09

Mmm..just det!

Hjälpte syster och Jerry att flytta igår.
Lägenheten är mysig och det bästa är nog att den är nyrenoverad! Det luktade nytt när jag klev in.
Det är lite lyx faktiskt, att slippa känna doften av de som bott där innan. Det brukar kunna vara svårt att få bort den lukten och det tar ett tag innan man känner sig hemma.
Det kommer att bli kalasbra!
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, det händer så jävla lite i mitt liv för tillfället så jag tar nog en kort paus..
Hörs typ söndag igen - om det inte händer något extra ordinärt på vägen!

PoK

26.5.09

Lycka!

Lycka är att få en nygräddad Fazana-pizza i sin hand.
Det är just vad jag har fått!
Jag bara tjoade av glädje innan jag påbörjade moffandet.
Det är lycka det!
Lycka är även att hyra dåliga filmer och köpa en påse full med lösgodis.
Det är vad jag har gjort.
Ännu en dag där jag har mått risigt och inte varit på humör för något som sedan har vänt!
Det måste vara något allvarligt fel på mig..
Jag jublade ju för fan över en pizza!

Fint väder... ♪

Jag mår som ett gammalt utskitet blåbär idag!
Kan det inte regna när jag mår dåligt så jag kan ligga på soffan under filten som ett barn o gny?
Mår ju bara sämre av att jag inte kommer ut.
Ut i det fina vädret.
Orättvist!

25.5.09

Det blev ju en bra dag till sist

Efter en förmiddag med en massa självömkan så blev visst den här dagen riktigt fin till slut.
Tog mig i kragen och syster med familj kom på besök och mina sötnosar chipsade ner hela lägenheten. ♥
Sen blev det en mjukglass i hamnen med Kim och Karro som tog varsin öl.
Det såg riktigt, riktigt gott ut.
Men jag höll mig borta från den.
Den goda, goda, kalla ölen..

Det var skönt hur som helst när man lyckas vända sitt humör.
Från skit till fint!

Tack som fan!

Inte orkat helt enkelt

Långhelgen for förbi.
Det gick på tok för fort.
Min söta Malin var tvungen att skicka mig ett sms här om dagen för att se att allt är okej, då jag inte skrivit här under hela helgen.
Du är ju för go min Malin!
Jo då, allt är okej, har helt enkelt inte orkat bara.
Har varit så trött och det här med bloggandet är mest en sysselsättning för mig under vardagarna när jag har som tråkigast.
Trots denna fartfyllda och händelserika helg ids jag inte skriva om den.
Det är lite sån jag är idag.
Jag är trött.
Orkeslös.
Jag vill så gärna röka, men jag får inte.
Eller, jag får, men samvetet säger nej.
Nej, nej..
Ska försöka få tummen ur efter lunchen och ta mig en promenad.
Piggna till lite kanske.
Vi får se.
Jag låter er veta hur fan det blev..
Gah!
Jag är ju så trött!
Hej..

21.5.09

Knattefotboll och grillade burgare

Ännu en dag går mot sitt slut.
Känns som om det har hänt en del idag.
I alla fall i kroppen.
Kanske är det all den friska luften igen..

Vi började hur som med att trängas med alla Oppeby-löpare på Skogsvägen.
En kopp kaffe i solen i mammas och pappas berså. Det stank tyvärr gödsel och grannarna trimmade häckar, blandade cement och väsnades rent allmänt.
Det blev en snabb kaffe för att sedan titta på knattefotboll.
Det var León vi skulle titta på.
Han dribblade som en galning och lyckades dessutom göra ett mål.
Dock förlorade Harg derbyt, och Stigtomta (hua!) vann till sist med 4-9.
Efter att ha studerat alla dessa småbarnsföräldrar med videokameror i högsta hugg (det var framför allt Stigtomtarna som höll i dessa)tog vi vårt pick och pack och grillade i svägerskans trädgård.
Mumsiga hamburgare och tzatziki.
Maten smakade ljuvligt men jag kunde inte låta bli att fundera.
Kommer jag också stå där med videokameran i högsta hugg en dag?
Är det ett sådant liv jag vill ha?
Vill jag stå där som en hysterisk, nervös och hejande mamma och filma?
Så klart att jag vill!
Men tanken kändes lite främmande för en stund.
Men, så klart att jag vill!
Och ska!

Nu ska jag mysa upp mig i soffan, dricka en kopp te och sedan somna.
Jag är så trött!

Tack för idag alla ni som har medverkat till att göra denna dag så trevlig och mysig!
Krya på dig Alvin min söta lillprins.♥
Och sluta skrämmas för guds skull!
PoK

20.5.09

Tänk vad det lilla kan göra

Förra sommaren satt vi, nyinflyttade på vår balkong.
Vi satt där en kväll och njöt av solen.
Man hörde fåglar kvittra runt om i träden, men det fanns en fågel som vi gillade lite mer än de andra.
Han lät som E-types "coming up- coming up", vilket roade oss enormt.
Fråga mig inte varför, men roade var vi.
Vintern gick och ibland när vi gick till eller från garaget brukade jag fråga Stefan om han trodde att vår kära fågel skulle komma tillbaka.
Våren har varit på besök en stund och inte har jag hört vår "coming up-coming up-fågel".
Så.
Helt plötsligt.
Här om kvällen hörde jag honom.
Jag stack in huvudet och tjoade till Stefan att han är tillbaka!
Alldeles lyrisk blev jag!
Han är tillbaka vår lilla fågel!
Kanske anser ni att jag är lite smått lustig då jag reagerar så, att jag blir alldeles lycklig över att han är tillbaka.
Jag kan inte rå för det.
Kanske är det sommaren.
Kanske är det hormonerna.
Kanske är det bara den halvknasiga tryggheten i att han faktiskt kom tillbaka.
Kanske är det bara jag som är konstig.
Eller så är det kanske en blandning av allt det jag just sagt..
Kanske är det så.
Det spelar ingen roll.
Vår "coming up-coming up-fågel" är tillbaka.
Och jag tycker att det är mysigt.

Traditioner?

Man kan inte bryta en tradition som inte är en tradition från början.
Eller?
Det blev hur som ingen korv med bröd idag.
Det blev en äcklig, slafsig och sunkig Donkan istället.
Men vad gör det?
Vi får helt enkelt köra korv med bröd och Donkan vartannat år.
Inte mer med det.
Inte mer med det..
Känns som om jag brutit mot någon lag.
Fåntratt!

Traditioner

Tjoho!
Nu är det långhelg - igen!
Känns som om större delen av våren har bestått av just långa helger, men samtidigt har dom varit alldeles för få.

Hur ska vi fira vår årsdag då..?
Jo vi gör som vi gjorde förra året..
Vi åt en romantisk middag bestående av korv med bröd och pompa framför TV:n.
Sen tog vi fram våra glänsande ringar ur den lilla asken.
Jag tror nog att vi båda tyckte att det kändes lite pinsamt.
Tänk om vi hade gjort en "riktig" cermoni av det hela, då hade vi ju inte kunnat se varandra i ögonen på flera dagar.
Man har ju någon överreklamerad romantisk bild i huvudet om hur det ska gå till när man förlovar sig..
Den dagen vi bestämmer oss för bröllop kommer vi säkert inte kunna ha ett normalt bröllop och bete oss som folk.
Vi kommer säkert tycka att det känns lite fjantigt..

Hur som helst.
Det blir faktiskt samma i afton!
Bortsett från att ringarna nu suttit på i ett år och inte alls är lika blanka och fina..
Har man inget tradition så får man göra en.
Våran är korv med bröd.

Vad gör man då?

Vad gör man när man känner att man inte passar in?
Ska man anpassa sig då?
Anpassa sig så till den milda grad att man vänder ut och in på sig själv?
Vad gör man när man vet att man en gång har passat in?
Ska man försöka vrida tillbaka klockan då?
Eller ska man helt sonika gå vidare, hitta nya vägar, egna vägar?
Vad gör man när man känner att man inte passar in fast man så gärna vill det?
Vad gör man när man känner att man måste gå vidare, fast man inte vill?
Vad gör man när man känner att nostalgin inte är bitterljuv längre?
Vad gör man när nostalgin försvunnit och man känner avsmak och hotfullhet?
Vad gör man när man vet att det inte kommer att funka så längre?
Vad gör man för att hålla kvar det lilla som finns när intressen går åt två helt skilda håll?
Vad gör man när man känner så här mycket?
Vad gör man när man känner?
Vad gör man då?

♥ GRATTIS ♥

Grattis på oss!
Idag har vi varit tillsammans i 3 år och varit förlovade i 1 av dessa.
Tack min fina för att du stått ut med mig så länge! ♥

19.5.09

Nya prylar är trefvlit!

Här sitter jag nu, men en ny dator i knät.
Så sketans skönt!
Vi bestämde oss för att införskaffa en ny då den vi haft är så satans trasig så man bara sitter och väntar på att det ska säga pang och hela skiten slutar att fungera.
Det får man ta!
Men snart så kommer ju skatteåterbäringen.
Det blev en ny dator istället för resan till Kroatien.
Men det får man också ta, det handlar om att prioritera.
Vi prioriterar att ha en fungerande dator.
Kanske låter dumt, men vart fasen ska vi annars sitta och ladda ner våra bilder från semestern?
Juttä!
Så otroligt skönt i alla fall!
Nu kan jag sitta som folk och skriva och surfa istället för att bygga upp ett berg av kuddar i knät (som dessutom rasar när man rör sig..och rör man sig inte så somnar benen..) för att ha skärmen lutandes mot.
Nu är vi som alla andra igen!
Tjoho!

Annars har min dag bestått av att vår granne som är någon slags elektriker har kommit upp och borrat för att dra el till balkongen som vi snart ska få.
Han väckte mig likaså med allt borrande i de andra lägenheterna.
Jag som hade tänkt sova till minst 10.00 i morse.. *grr*
Jag har även varit ute hos min syster och härjat runt med barnen och Leon och jag har räknat till 8 bestick.
Inte någon superspännande dag, men den har varit bra.
Den har faktiskt varit riktigt bra!

So mutch to say..

..men jag får inte ut det här.
Tyvärr!
Skitväder är det också, vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
En promenad känns ju inte allt för lockande dessvärre.

18.5.09

Nån som vet?

Hur många koppar vanligt kaffe innehåller en espresso..?
Bara tänkte, så man inte överdoserar.
Någon som har koll?
Skulle bli glad för svar!

PoK

Jag lyssnar efter regn..

..och det va så längesen, att jag glömt bort hur det känns..

Det regnar ute.
Här sitter jag på min nedsjunkna plats i soffan med benen i kors och lyssnar till OWC.
Tänker på min vän Erika.
Minns hur hon ofta spelade OWC.
Jag minns hur hon innan ett solonummer jag hade i gymnasiet spelade den.
Som pausmusik.
Det gjorde mig lugn.
Jag kan sakna den tiden något så oerhört.


"Jag lyssnar efter regn
Elektricitet i luften
& det var så längesen
att jag glömt bort
hur det känns
att komma hem
Samlar tankar till försvar
på min bäddade säng
gör jag en plan
Med rakat huvud
står jag klar
på frivilliga ben
Vad var det?
Är det dags att ge sig av?"

Nej!

Nej, nej, nej, NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!



(såg förövrigt "Yesman" igår..)

17.5.09

Bästa helgen på länge!

Tyvärr så är den snart slut denna underbara helg!
Jag har grattat min far, ätit rabarberpaj 3 gånger, myst med min fina framför schlagern och lagt 5 spänn på att rösta på Bosniens bidrag.
Jag har busat med mina favoritgrabbar och druckit kaffe och saft i solen.
Jag har tillsammans med min systers familj varit på sightseeing på grusiga, guppiga väga, drömt mig bort om att flytta till hus.
Jag har pratat med min bästa vän i telefon två dagar i rad.
Min bästa Malin!
Jag har inte druckit någon berusningsdryck den här helgen och därför inte fått känna på någon ångestliknande känsla, vilket kanske också bidrar till den här kärleken till livet som jag känner idag!
Vi är nyss hemkomna från en skapligt lång, dock långsam promenad i kvällssolen.
Det var riktigt mysigt.
Dessutom fick vi med oss en film hem från Videobutiken.
När de inte visar Beck längre på söndagarna så finns det inget vettigt att se..
Tyvärr.
Då får man slösa (?) en peng för att få lite underhållning.

Nu ska gårdagens köttfärssås värmas på, sen somnar jag nog som ett barn efter all frisk luft och natur jag fått ta del av idag..

16.5.09

En liten ändring här då..

Eller låt mig säga: Ett tillägg!

..HEJA NORGE!

Ja, men visst! Men lika så HEJA BOSNIEN!
Jag får klump i halsen av den!
Så bra!
Ha ha!
Jag har blivit en schlager-fjant!
Men faktiskt så är det så att i år är det en hel del, kanske en handfull, riktigt, riktigt bra låtar med!
Så det så!
Ha!
*skäms i mitt Djurgårds-hörn*

Dags igen då..

Dags att göra ännu ett nytt försök med rökningen nu då.
Jag känner mig.. rädd?
Ja, rädd är nog det rätta ordet.
Jag har rökt i ungefär 14 år.
O herre min jisses! Hör ni hur det låter? Jag är 27 år gammal och har rökt i 14 år! Eller kanske är det 13 för att..ja varför?
Det är väl fan inte bättre?!
Nu ska jag i alla fall göra ett nytt gigantiskt försök att sluta.
Då blir det ju dessutom så att jag får försöka låta bli att smutta på alkoholen också, för det är ju en sådan fin kombo.
Ge mig styrka någon!
Nu ska jag ta mig ett futtigt litet bloss och verkligen fundera på om det är så gott och rogivande som jag föreställer mig!
Heja Norge!

Kram!

Dagens..

"Du är tunn som luft
Du är nästan perfekt
Du gör mig lugn när alla ljusen har släckts
Bara en sekund då är Jag nästan perfekt
Du gör mig lugn Jag klär i din andedräkt
Du gör mig lugn Du är nästan perfekt

Om Jag förlorar dig
Så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har"

Det är så här att..

..jag skiter i att min nacke gör ont.
..jag är nöjd med mitt hår idag!
..jag känner mig lycklig!
..idag är en mycket bra dag!
..snart ska jag åka ut till Ökna med min systers familj.
..jag vill berätta för hela världen hur nöjd jag är!
..det är förbannat skönt att ha en förbannat bra dag!
..jag är hungrig igen.
..det finns inget hemma att äta.
..det är ju typiskt!
..jag struntar i det.
..jag får väl gå till Konsum då.
..jag vill ha rabarerpaj nu!
..det va det jag hade och säga!
..jag önskar er alla en underbar dag!

Vi

Du o jag Babes!
Du o jag..

15.5.09

KäRLeK

Grattis kära far!

Grattis på din dag!
Tack för allt gott fika! Jag är fortfarande mätt efter det.
Tokigt!
Dessutom var det tur att ni bjöd på så mycket att det blev en hel rabarberpaj över till vårt lördagshärjande i morgon!

PoK

Ah! Sol! Varmt!

Solar näsan på balkongen jag.
Prickigkorv-näsa - here I come!
Ska nog ta och greppa tag om boken jag fick av svärmor i julklapp också.
Hej hopp!

vackert

"Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
(Min dröm är din nu...)
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl"

Nonsens!

Har massor att skriva.
Men inget som skulle intressera någon!
Inte ens mig själv.
Har suttit och skrivit en massa jidder som jag raderat.
Ha!
Nu ska jag sätta mig på balkongen med mina vänner Getingarna som sällskap och dra på mig en nackspärr till!

en vanlig fredagsförmiddag

Eller?
Jo då det är det.
Skulle jag tro i alla fall.
Lyssnar på David Gray och flyr iväg en stund.
"Say hello goodbye".
Som jag nyss sa till mitt hjärta, jag blir lite salig i magen.
Salig i magen.

"I en dröm om att fly till någonting nytt
Och du håller så hårt och när längtan blir svår
Så är jag din, din, din att ta med
Att ta ut, att ta in i någonting nytt"


Dagens kent.
Eller kanske stundens kent för att vara mer sanningsenlig.
Jag hittar ständigt delar i poeten Joakims texter som förgyller och beskriver mig och mitt för stunden.
Den senaste som har varit mest aktuell är från Önskar att någon.

"Och jag har ledsnat på att vänta
ärligt talat jag är trött
Du är TV-ögd, förändrad
du är gråtmild du ser rött
Jag har ledsnat på att vänta
på dom ständiga problemen med sömn"


kents texter är min oskrivna självbiografi.
En strof för varje stund, för varje känsla.
När man själv inte hittar orden så gör Joakim det.

14.5.09

Trött och tillfreds

Det är precis de känslorna jag har just nu.
Jag är trött och tillfreds för stunden.
Så groteskt skönt!
Jag önskar mig tillbaka till den tiden då jag hade jobbat på Vattenfall i ett par månader.
Då var jag helt slut.
Slut i huvudet, och även slut i kroppen av någon konstig anledning.
Kanske var huvudet som sa åt kroppen att vara trött.
Jag saknar känslan av att vara trött.
Jag vill vara trött efter att ha gjort nytta, slitit med kroppen och knoppen.
Jag vill vara social.
Inte sitta här och skriva ner alla mina tankar.
Jag vill dela dom för stunden, med en kollega, en vän.
Men det kommer!
Jag känner det på mig!
En talang som jag kommer inte vara arbetslös länge till!
Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv.
Jag kan, vet och vill.
Det är bara det att jag måste låta andra se det.
Men nu ska här tas en dag i taget.
Det kommer att lösa sig, det vet jag!
Heja mig!
Full fart mot helgen nu då!
Tjoho!

Tålamod? Nej, men många fula ord..

Gah!
Svårt för mig, det där med tålamod.
Pysslar, fixar och trixar här på blöggen.
Men det vill sig inte.
Det blir inte som jag vill!
Blir tokig!
Tokig som fan!
Speciellt när datorn tydligen inte fixar att spela musik samtidigt, den slöa jäveln..
Finns det någon kurs i tålamod tro?
Eller ska jag behöva vara sån här i resten av mitt liv..?
Om du finns Gud, så ge mig lite tålamod då för fan!

Fazana o Rovinj, Kroatien





Allt om inget

Pappa ringde mig strax före lunch.
Han påstod att han stått o stekt pannkakor åt 40 man.
När sjungande apor flyger ur arslet på mig!
Ha ha!
Han sa i alla fall åt mig att jag absolut inte får köpa någon present åt honom.
Det ska väl han skita i!
Eller?
Men det blir som vanligt den obligatoriska chokladkakan.
Inget snack om saken, och det vet han om.
Strax efter ringde farmor och bad mig om en tjänst..

"Jag har ledsnat på att vänta, ärligt talat jag är trött.." sjunger en viss Joakim Berg.
Huvudet på spiken Jocke!

Min vän Erika har gjort något asakalasahäftigt!
Så här skriver hon på Facebook:
"Erika Rydberg har provsuttit Zlatans stol i Inters omklädningsrum. Coolare än dammiga gamla kyrkor."
Nu bränns hon!
Om jag rör vid henne så har ju nästan jag också provsuttit Zlatans stol.
Ska försöka komma ihåg det nästa gång vi träffas.
Hon har dessutom intervjuat Konungen och Silvia när hon jobbade på TV 4 öst.
Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort som är tufft?
Inget sådant i alla fall..
Jag är inte lika tuff.
Så är det bara.

Önskar att det kunde braka loss där ute.
Åska och spöregn vore fint.
Det skulle passa bra med hur jag känner mig idag.
Det skulle göra mig lite bättre till mods.
Då skulle jag kunna krypa upp i mitt "Djurgårds-hörn" i soffan med en stor kopp te och titta på dåliga eftermiddags-serier på TV-apparaten.
Det skulle jag gilla.
Jag har dock inte riktigt det lugnet i kroppen just nu.
Tyvärr.
Jag har det på tok för sällan.
Längtar verkligen efter att få tycka att det är skönt att gosa upp sig i ett soffhörn, med en filt och något varmt och gott att dricka.
Med en bok eller med fåniga TV-serier.
Men jag är av den rastlösa typen.
Man kan inte tvinga sig själv att känna ro.
Eller kan man det?
Hur gör man?
Någon som vet!?
Berätta då genast det för mig.

En annan vän har tydligen lyckats somna på en parkbänk när hon var ute med sin hund i morse.
Hur lyckas man?
Knasiga Cecilia!

Ska ta och vira en gosig halsduk runt min nacke nu.
Nackamputation.nu tack!
Måste den krångla igen?

Men innan jag ger mig av vill jag veta om någon ska svara på detta.
Jag och Stefan var inte överrens igår om möbeln man har bredvid sängen.
Heter det natt-tygsbord (nattygsbord) eller natt-duksbord?
Jag vill ju tro att man säger nattduksbord bara för att man har slarvat med ursprungsordet.
Eller kan det vara så att det faktiskt heter både och?
Inte fan vet jag, vet nån av er det?
Vänligen hjälp mig reda ut det i så fall.

PoK

SLUTSATS


"Värre än så här kan det aldrig bli
Det enda spegeln visar är en grym, grym min

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Överallt

Visst har ni färgat era ögon ändrat läpparna med kniv
Hur kan du va så skuren skalad och ändå va vid liv

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Det är
Värre än så här kan det aldrig bli
Värre än så här så vill jag inte finnas till"

Hipp Hipp Hurra!

Nej, jag känner ingen som ska hurras för idag.
I morgon däremot.
I morgon fyller min pappa år. Hela 57 år är vad han blir.
Jag gillar verkligen födelsedagar!
Tycker om att fira andra som fyller, samla familjen och vänner och umgås och fira födelsedagsbarnet.
Man behöver inte överdriva, bara man umgås.
I morgon firar dessutom mina föräldrar 28-årig bröllopsdag.
28 år.
Fett lång tid.
En annan är ju bara 27..
Det gillar vi!
Masonitbröllop är det tydligen. Det låter ju tufft!
Längtar som få till helgen..
Vill dit nu!



Det va meningen att min underbara Leon skulle ha fått denna bild tryckt på en liten tröja som han skulle få i 1-års present.
Men företaget som skulle trycka den var dock överslöa, så det blev inget.
På bilden har vi Maria, Leon, Jerry och bakom trädet gömmer sig en av deras katter.
Får väl kanske ta och göra en ny till Leons 3-årsdag.

Kan det verkligen vara så?

13.5.09

Konstfack/Knasfack

Ha ha ha!
Så obehagligt pinsamt!
Försökte titta på Kvällsöppet, men det gick fan inte!
Vi mådde bägge två lite för dåligt och skämdes å andras vägnar.
Visst skulle vårt kära land behöva ha lite mer ruter och verkligen gå ut och demonstrera och inte bara skicka ett brev där vi riktar hård kritik.
Visst är vi lite mesiga i Landet Lagom.
Men jag tycker i alla fall att Anna Odell är rysligt pinsam.
Det finns ju gränser för allt, både en övre och en undre.
Behöver jag säga mer..?

Mes!

Jag är en sån satans mespropp!
Tänkte ta mig ett bloss på balkongen när jag möts av en bauta-geting.
Snubblar in och försöker stänga dörren så fort jag bara kan!
Nu, 3 minuter senare, har jag fortfarande hjärtklappning!
Mespropp!
Men vad tusan?!
Om man står på en balkong, som lutar lite, 3 våningar upp, vill man då fightas med en tjock geting?
Nä!
Just det!
Jaha..
Nu kommer ju inte jag våga gå ut där något mer..
Bara att sluta röka, eller gå ner 3 trappor..
Eller kanske göra ett nytt försök.
Om jag älskar sommaren med allt som hör till?
Hadå!

*asg*

Igår kikade vi på schlager-semifinalen.
Givande..?
Kanske inte mycket, men på nåt sätt är det viktigt att Sverige kommer till final, oavsett om jag älskar att hata schlager eller inte.
Hur som.
I pausunderhållningen var det en ryss som tog sig an ett litet stycke, det skulle låta som opera skulle jag tro.
Vart fan har jag hört det här förut?
Kom aldrig på det.
Idag när jag var hemma hos min syster kom detta på tal och det visade sig att syster min hade känt igen det hon också, bara det att hon visste vart ifrån..
Så..håll till godo.



Så det så!

Vilken dag!
Vilken fin dag!
Än så länge i alla fall..
Känner mig hoppfull och glad idag!
Det är fina grejer det.
Har inte orkat låta huvudet tänka så mycket alls idag.
Det är verkligen kanonskönt.
Att man ibland kan stänga av helt och hållet.
Borde jobba på att göra det lite oftare..
Så..
Vilken dag!

12.5.09

Dags att styra upp balkongen för sommaren


Nu vet jag!
Egentligen längtar jag efter att vi ska få våra nya balkonger så man verkligen kan mysa till det där ute.
Så man kan göra det till ett extra litet mysrum, året om!
Har letat runt efter en billig trasmatta i plast.
Gärna en färglad sådan.
Men jag hittar fan ingen..
Hur som!
Vid lön ska vi ta oss till Blomsterlandet för att införskaffa två sorters underbara blomster!
Förgätmigej och afrikanska ringblommor.
I alla fall ringblommor i alla dess färger!
Man ska bli glad när man går ut på vår annars så ruskigt fula och lutande balkong.
Åh!
Jag vill fixa NU!
NU.
NU.
NU.
Får dock lugna mig ett uns..
Dessvärre..
Och det vet ju de flesta vid det här laget, att jag inte har något tålamod att skryta med..

Samvetet knäppte te mig på näsan!

Så klart att jag gick ner till tvättstugan.
Förmår ju inte annat.
Man kanske får arga blickar på sig annars.
Det är i alla fall vad min vän Samvetet varnar mig för.

Jag slogs av hur mäktigt gott det luktar ute.
Nyklippt gräs.
Asfalt som börjar bli fuktig av regnet.
Gräset, träden, blommorna.
Ännu en bra anledning till att sluta röka.
Jag kan andas in dessa dofter så mycket att det nästan gör ont i lungorna.
Jag älskar den här årstiden.
Den luktar gott.
Den gör gott.
Den är ljus och varm.
Den överöser mig med melankoli, nästan så jag kvävs.
Den gör mig dyster.
Den gör mig glad.
Kan man bli mer förvirrad?

En undring.

Om man som jag har en tvättid idag och har insett att det inte är så mycket tvätt i korgen som behöver bli ren, vad gör man då?
Ska man vara en snäll medborgare och boende i denna förening och ta sig över till andra sidan gården för att sudda ut sitt namn från listan, eller ska man helt sonika bara skita i det?
Skita i det och låtsas som om man glömt.

Vad hade du själv gjort?

Du får inte..

Snälla.
Kom inte.
Jag vill inte ha dig här.
Du är jobbig.
Du gör ont.
Du gör mig bara besviken.
Du trakasserar mig.
Du retas med mig.
Om du ändå ska komma.
Kom i tid.
När du ska.
Du vet att jag hatar att vänta.
Respektlöst.
Så kom när du ska.
Försvinn lika fort.
Kom aldrig tillbaka.
I alla fall inte på länge.
Jag gillar dig inte.
Har aldrig gjort.
Du gör mig bara illa.
Och besviken.
Du är tråkig.
Och besvärlig som få.
Du kan tydligen inte vara snäll.
Jag vill inte.
Du stör mig.
Bespara mig all möda.
Vill inte.
Håll dig undan.
Du besvärar mig.
Jag trivs inte i din närvaro.
Jag trivs inte med mig själv i din närvaro.
Du stör min annars så lugna tillvaro.
Vill inte ha dig.
Så kom inte.
Snälla.

Terror-terapi

I lite drygt fyra månader har jag fått umgås med mig själv.
Eller stå ut med mig själv.
Dag ut och dag in.
Jag har tvingat mig själv att umgås med mig.
Tvingat mig att inte ha tråkigt.
Sedan i januari har jag suttit här med denna trasiga, söliga skitdatorn i knät.
Funderat på vad för skoj man ska hitta på för dagen.
Det har varit stört inrutat mitt år.
So far.
Gå upp.
Titta på Nyhetsmorgon och sen Efter tio.
Äta frukost.
Titta på TV, fejsbucka lite, prata lite med min Babes på msn.
Lagat lunch.
Druckit kaffe.
Fejbuckat.
Runt 16 på eftermiddagen har jag klivit ur mysbyxorna och lagt på sminkmasken på nunan för att sedan kanske åka och veckohandla eller ta en fika hos svärmor eller hos min syster.

Jag hatar verkligen att vara ensam.
Skyr det som pesten.
Men det är vad jag har varit.
Åtminstone till den större delen.
Jag har blivit skygg, vilket inte alls var meningen.
Meningen var att jag skulle vänja mig vid att vara, umgås med mig själv.
Vilket jag inte är van vid.
Därför vill jag kalla det för terror-terapi.
Vill inte vara själv!
Tvi!
Men det verkar ju ha gått ganska bra.
Här sitter jag nu, i maj månad utan mina desperata försök att kontakta någon för att ta en fika, eller en promenad.
Jag kan umgås med mig själv!
Så det så.
Men jag vill det helst inte.

Som den grubblare, ältare eller tänkande människa jag är kan det vara grymt frustrerande.
Jag tänker för mycket.
På saker jag ändå inte kan påverka så mycket som jag önskar.
Jag grubblar över framtiden, pengar, saker jag vill göra, men inte kan.
Jag ältar saker som inte gått min väg, eller saker jag gjort som varit korkade.
Det kan fan vara livsfarligt att spendera tid med sig själv.
Önskar att jag hade ett hektiskt jobb så jag fan knappt visste vad jag heter.
Men det har jag inte så jag får fortsätta umgås med mig.
Brukar man inte säga; inget ont som inte har något gott med sig.
Det kanske är så.
Inte för att jag märkt det än.
Men kanske.

11.5.09

Cubus! Here I come!

Mjo, mja..
Man kan ju i alla fall hålla tummen.
Det vore perfekt!
Om inte annat så har min kära far sett till så jag kan jobba hos honom i augusti.
Det är mycket bra!
Ska hem till syster min så fort Stefan har slutat för dagen.
Hem till mina små älsklingar!
Det var bara det jag ville.
Håll tummarna för mig nu!

10.5.09

Familjen Älg

Hur trött jag än är verkar det som om min rastlöshet vägrar försvinna.
Efter att ha kikat på kvällens tv-tablå tog vi en timmes bilfärd.
Vi åkte mot Bergshammar, Svalsta, Fjällskär och sedan vidare hemåt via Harg.
På väg hem stötte vi på familjen Älg.
Jag blev först livrädd för att sedan bli lite så som man blir när man ser en söt kattunge, eller en bebis.
Det var när vi såg en.
Helt plötsligt dök det upp en till.
Då fick jag för mig att de skulle attackera och bad Stefan att köra.
Nu.
Då såg vi en tredje och Stefan tyckte att det var som att vara på safari samtidigt som jag var sjukt fascinerad och skrajsen på samma gång.
"Du är en äkta stadsbo du" klämde Stefan ur sig.
Det vete fan.
Men inte har jag haft en skog full av älgar bakom huset när jag var liten i alla fall..

som en bro över mörka vatten ska jag bära dig.. - än en gång.

Sjöng i kyrkan idag.
Det gick fint, det va inte så mycket folk där så nervositeten gav med sig.
Senast jag sjöng "Som en bro över mörka vatten" var på begravningen.
Det blir lite jobbigt då, när man försöker sjunga och samtidigt har en klump stor som en golfboll i halsen.
Känslosam?
Jag?
Ha ha!
Så klart! Som fan dessutom.
Jag har varit som en ledsen panda hela veckan.
Varvat med glad som en lärka förstås.
Höga berg o djupa dalar-deluxe hela veckan.
Och så alla mardrömmar sju nätter i rad.
Nya tag i morgon, med start i natt förhoppningsvis.
Vore skönt att få en hel natts sömn.
Utan dubbla toalettbesök och mardrömmar.

Nu blir det en kopp smarrig espresso och jubel när Sverige tar hem bronset.

(Man ska inte ropa hej, men jag har också tagit i trä så..)

9.5.09

Årets första grillning!

Ah!
Det blev en heldag på Skogsvägen idag.
Vi åkte ut dit efter lunch för att ta vår obligatoriska lördagsfika.
Som vanligt när jag hörde att det skulle bli grillat till middag där var jag inte sen med att bjuda in mig själv.
Inget konstigt i det.
Vi åkte och köpte kött och återvände sedan med gårdagens tzatziki.
iLLeR har sin flickvän på besök i helgen också så det va riktigt trevligt att få träffa den där omtalade Johanna!
Stefan bjöd också min mor på årets skrattattack när han dansade Hule på Wii.
Helt galet!
Du är för underbart söt min fina!
Ni skulle ha sett!
Dessvärre filmade jag det inte.
Det hade varit något för våra barnbarn att se!
Ha ha!

Nu är jag så trött, så trött.
Ska göra ett nytt försök att se Davincikoden.
Kommer förmodligen inte fixa det den här gången heller.
Dels för att jag är så trött, och dels för att det liksom är min grej att somna till filmer.
Då spelar det, konstigt nog ingen roll hur spännande det är.
Är jag trött så är jag trött.
Sova bör man, annars dör man.


Tack mor och far för en trevlig dag!
Och tack ni andra som var inblandade också för den delen.
PoK

8.5.09

Det är kört.

Det är kört.
Big time.
Är mest sur nu faktiskt.
Blä!

Jisses Gösta!

Här sitter vi nu.
Med varsin öl efter en god middag med hockey på tv:n.
Jag törs inte titta!
Jag törs fan inte titta!
Som jag har längtat efter den här matchen, och nu törs jag inte titta.
Jag sitter med datorn i knäet och uppdaterar frenetiskt min Facebook-sida, taggar foton i mina album och lyssnar mest på matchen.
Jag törs fan inte!
Jag blir förvånad över hur mycket detta betyder för mig där jag sitter med en puls som slår så hårt att det nästan gör ont.
Det är näst intill fånigt, men jag kan inte rå för det.
Helt galet!
Jag är fan helt galen!
Hel störd!
Hur mycket jag än försöker intyga mig själv om att vi faktiskt inte kommer att slå de förbaskade kanadickerna, att vi kommer att förlora, så försvinner inte mitt hopp och jag vill verkligen inte bli besviken.
Jag vägrar bli besviken.
Men blir jag inte det idag, så kan jag lika gärna bli det på söndag om vi skulle gå vidare.
Men jag skyr besvikelse som pesten.
Det gör ont!
Ont som fan!
Men nu börjar det igen, så det är väl dags att uppdatera min Facebook - igen..

Mer aktiv än på läääänge..

Det var ett tag sedan jag var så aktiv som jag har varit och kommer att vara idag!
Tandläkarbesök i morse, upp 07.00 (vilket fan inte va igår..), fixa och trixa lunch för att sen åka hem till farmor.
Men innan vi kom dit så var vi runt på tre ställen för att handla snus, hämta hundar, rasta hundar, hämta en pappa med tillhörande barn.
Summan av kardemumman - sjukt skönt att få flänga runt lite!
Det är ju vad jag är van vid.

Nu bär det iväg till Kvantum för att inhandla en grillad kyckling.
Sen, vid ca 20.00 ikväll kan vi slå oss ner i soffan.
Dock inte för att slappna av.
Sverige möter Kanada.
Hualigen!
Vinn nu grabbar så vi kan få se en final på söndag!

Höpp!

En fin dag.

Har varit på besök hos tandläkaren idag.
Borde man förstöra en sådan här fin dag med att gå dit tänker ni.
Jo men!
Fin start på helgen när man har stans renaste tänder!
Dessutom är min tandläkare den bästa tandläkaren jag haft!
Så det är ju finemang!

Idag ska jag följa med min syster hem till farmor, för att senare i afton ha hjärtat i halsgropen i 60 minuter med start 20.15.

Det var väl i stort sett allt för nu!
Ha en underbar dag!

7.5.09

Nagelbitare

Nej, jag är faktiskt ingen nagelbitare. Men när jag blir riktigt nervös eller orolig då börjar bitandet.
För mig var matchen i kväll en rysare.
Läskigt hur en hockeymatch kan betyda så mycket.
Det var precis som om hela livet hängde på en skör tråd.
Knas.
Mycket knas!
Engagemang kanske det kallas!?
Kommer hur som förmodligen inte fixa morgondagens match.
Det måste ju vara något fel på mig!
Ja, jag tror fan det.

En observering

En mås har lagt jordens blaja på vårt balkongräcke.
Det är nästan så att man kan höra hur det riktigt tjonga till i metallen.
Faktum är att den är näst intill konstnärlig.
Måsskiten alltså.

Nu tänker jag ta ut min chokladkaka ur frysen och ta mig fyra rutor och ett stort glas mjölk och vila ögonen på TV-apparaten en stund.
Hur många rutor gör dig glad?

Renovera & Reparera

Jag är i ett stort behov av renovering.
På det personliga planet.
Jag behöver snyggas till, rätas upp o sparkas i baken.
Klippa håret och hitta en ny garderob.
Jag behöver göra lite nytta.
Lite nytta är inte nog, jag behöver göra mycket nytta, så jag faller ihop på soffan när klockan börjar närma sig 21.
Vara på en plats där mina kunskaper behövs och där jag kan få utlopp för min sociala sida.
Det är vad jag behöver.
Men istället har jag i princip låst in mig själv på Östbo.
Psyket mår riktigt, riktigt dåligt av det.
Psyket blir folkskyggt och det är verkligen det sista jag är.
Egentligen.
Förut kände jag att vi var tvungna att åka till affären varje dag bara för att jag skulle få se annat än vårt hem med tillhörande balkong.
Men inte ens det är ett måste längre.
Jag önskar att jag var utbildad hjärnkirurg eller så jävla smart så jag kunde vara stadsminister.
Men det är jag inte.
Jag är en social prick som har blivit mörkrädd och folkskygg.
Nu har jag identifierat ett av problemen, då ska vi bara se till att lösa det också.
Leta.
Hitta.
Lösa.

6.5.09

MALIN

Jag saknar dig Malin! ♥
Som fan!
När var det ni skulle flytta hit..?

Fler fundringar, om att glädjas med andra..

Det finns vissa saker här i livet jag anser att man inte gör mer än en gång.
Vissa saker som är otroligt stora.
Så stora och viktiga att man tar för givet att människorna i sin omgivning ska glädjas.
Glädjas med en.
Men att de man bryr sig om och hoppas ska vara glada, visar inte alltid det.
Det har jag lärt mig.
Jag skulle vilja säga: "Det har jag bittert lärt mig."
Men riktigt så är det inte heller.
Inte bittert.
Jag är inte bitter.
Bara fundersam.
Kanske också lite ledsen.

Men om det nu är så att ens nära och kära anser att det man själv har bestämt sig för att göra, att det stora och viktiga nu har blivit gjort, inte är något bra i deras ögon.
Vad gör man då?
När människor jag bryr mig om och älskar inte kan säga grattis när jag och min kära har förlovat oss.
Det gör ont.
Betyder det att de inte samtycker?
Är det bättre att de inte säger grattis än att de säger det utan att mena det?
Oavsett så gör det ont.
Som om man har gjort ett galet val, eller att man inte duger.
Vad gör man?

Jag har aldrig tidigare varit förlovad och ser på det som något oerhört stort.
Den dag vi gifter oss, vill dom inte vara bjudna då?
Den dag vi bestämmer oss för att skaffa barn, kommer de prata bakom min rygg då och säga att jag inte är klok?
Kommer de att tycka att jag, eller vi gjort ett vansinnigt val?
Men istället för att säga ingenting, kan man väl.. Nej jag vet fan inte! Om dessa människor bryr sig om mig och oss så hade de väl varit glada för vår skull?
Jag hade det i alla fall!
Jag hade varit glad för deras skull!
Har jag fel?
Jag vet fan inte..
Nej.
Jag vet fan inte.

Funderingar.

Jag vill.
Men kan inte.
Ska det vara så svårt?
Är det kanske så att det kan vara något som är fel?
På mig.
Inte vet jag.
Ibland ska man läsa på lite bättre, ibland så får man helt enkelt ta saker för vad de är.
Man får ta sig fram, en dag i taget.
Man kan inte få allt här i världen, sägs det.

Jag minns en kommentar.
Jag önskar att jag svarat med något bättre.
Något surt, något frätande så denna människa inser att man inte kan bete sig så.
Att personen i fråga inte är bättre än andra.
Men det gjorde jag inte.
Jag sa inget avsnoppande tillbaka.
Jag är för snäll.
Mot de som inte förtjänar det.

Min svaghet är också att jag inte reagerar på det sätt jag skulle önska att jag gjorde.
Mina vassa kommentarer kommer först senare.
Dessutom gråter jag när jag blir arg och blir arg när jag är ledsen.
Önskar att jag inte fungerade så.

Pretto.
Pretentiös.
Snobbig.
Fast på ett halvdassigt och wannabe-vis.
Kanske att folk som inte hittat sig själva tycker att det finns någon slags mystik runt sådana människor.
Men inte jag.
Inte längre.
Snobbig.
Fast på ett medvetet omedvetet plan.

Vissa människor borde helt enkelt jobba hårdare på att få insikten om att de inte är bättre än andra.
Livet skulle bli lite trevligare då.
Betydligt trevligare.

Eller?

5.5.09

Mjo då..

En händelserik dag, men samtidigt inget vettigt att få ner här.
Inte dela med mig av allt..
Har haft en mysig eftermiddag hos min syster med familj.
Tack underbara ni för att ni finns! Jag älskar er så mycket!
Vad skulle jag göra utan er?



Nu tar jag och mitt rinnande öga och tittar klart på Brothers & Sisters.
Tjing!

4.5.09

Honungsmelon och ett glas vatten

En veckohandling för nästan 500 riksdaler senare och fiskpinnar till middag är jag och min kära nästan lealösa här i soffan.
Det har tvättats och donats idag och jag har haft en irriterande huvudvärk på en punkt precis bakom örat nästan hela dagen.
Tro det eller ej - men tvättstugeskurken stötte jag inte på idag!
Gudskelov!
Snart ska vi ta och krypa ner i nytvättade lakan.
Det är en lyx i sig.

Har påbörjat ett nytt försök att dra ner på cigaretterna.
Så klart att jag bestämde mig för det efter en långhelg, med öl och kaffe i solen.
Totalt idag blev det 4½.
Snart kan jag sträcka på mig igen, vara stolt.
Det gillar vi!
Vill också passa på och ge en bautakram till min vän Jessica!
Du är ju för söt!

God natt på er nu..
Kram från en hängig Jenny

delad glädje är dubbel glädje

Så sant som det är sagt!
Sitter här, ensam, och tittar på när Sverige möter Frankrike.
Det tar udden av glädjen när Sverige efter ca 5 minuter leder med 3-0.
Vill ha min fina ♥ hos mig så vi kan jubla ihop.
Jag vet att det inte är någon "måste-match", men i alla fall.
Det är sant som dom säger.
Delad glädje är dubbel glädje.

Fylleångest del 2

Då jag - som alltid annars - hade ångest efter vårt festande i fredags har det tagit mig ända fram tills idag innan jag kollat på korten som togs under den kvällen.
Ångest är kanske ett hårt ord, men jag vet inte hur jag ska beskriva det annars.
Av bilderna att döma så har vi faktiskt ganska skoj, så varför i hela friden ska jag hålla på och skämmas över att jag varit full?
Det var ju inte bara jag som var det.
Jag tänker inne i mitt lilla huvud att jag gjort bort mig på ett eller annat sätt, trots att jag inte varit värre än någon annan.
Så är det alltid.
Folk försöker övertyga mig om det jag egentligen vet.
Att jag inte är värre än någon annan.
Mitt problem är bara att jag inte kan säga "äsch!" och bara gå vidare.
Här ska ältas.
Analyseras.
Vridas och vändas på.
Sa jag något dumt, elakt eller rent korkat?
Dansade jag fult?
Och pinsamt värre är ju att jag inte hade kontroll.
Över varken kroppen, gången eller talet.
Alla andra har ju kontroll när dom druckit.
Eller?

Hur som helst orkar jag inte med fler våndor av detta slag.
Antingen ska jag i fortsättningen bara rycka på mina axlar efter en festkväll, eller så ska jag lägga ner det.
Festandet alltså.
Jag tror att jag får börja med att lägga ner, för jag har inte starkt psyke nog att kunna skaka av mig saker.
Jag kan fortfarande tycka saker jag sagt eller gjort för flera år sedan, även i nyktert tillstånd, är fruktansvärt jobbiga.
Jag får rysningar och sjunger lite för mig själv för att bli av med tanken.
Så jag får helt enkelt börja med att lägga ner.
Trots att jag har fruktansvärt skoj under tiden.
Det är tiden efter, och då kan det vara dagar det handlar om, som gör att det är dags att lägga ner.
En grubbel-människa som jag ska helt enkelt inte inta berusningsmedel i några större former.
Nu har jag grubblat klart om det.
Dags att grubbla över något annat.

Nu har jag syndat klart.

Jag har varit sketa-dålig på att hålla mig till mina 5 per dag den sista tiden.
Hamnat runt 7, vilket inte heller är så dåligt kanske, men nu är det dags för ett nytt race.
Bara ta sig i kragen!
Heja mig!

3.5.09

Fortfarande söndag.

Stör mig på filmen vi såg igår.
Som fan!
Hade man gjort den ca 20 min längre hade man fått med många fler, viktiga detaljer.
Ska aldrig mer läsa en bok för att sen titta på filmen.
Det får bli antingen eller.
Annars får man låta det gå något år mellan bok och film.
Så är det med det.
Inget viktigt, men jag behövde få det ur mig..

En söndag som alla andra

Sov länge dag.
Måste ha vinklat persiennerna åt fel håll.
Tog med oss lite kakor och styrde kosan mot Spindelplan när vi till sist blivit som folk.
Leon var otroligt understimulerad och gjorde hyss och väsnades mer än vanligt.
Vid ett tillfälle bad jag honom lyssna på mig då han hade knuffat sin lillebror.
Jag mindes med ens ett tillfälle när jag själv var liten.
Vi var på besök hon min moster i Kvicksund.
Jag minns att jag inte alltid tyckte att det var så skoj att vara där och tiden kunde gå väldigt långsamt.
Jag blev väl som Leon var idag, blev lite rastlös och jobbig.
Min morbror och hans tjej var också där, och jag är inte helt på det klara, jag var ju så liten, men helt plötsligt fick min morbror Patrik nog och sa åt mig att skärpa till mig. Han sa att jag inte kunde få uppmärksamhet hela tiden.
Jag minns att tonen i hans röst gjorde mig ledsen och rädd.
Jag gick ut i hallen och satte mig och skämdes, vet inte hur länge, men det kändes för mig som en evighet.
Så när jag idag försökte prata allvar med en liten pojke på 2½ år som inte ens kan göra sig förstådd än fick jag dåligt samvete.
Väldigt dåligt samvete.
Jag kom ju ihåg hur jobbigt jag tyckte det var när Patrik sa till mig på skarpen.
Men han har det inte lätt lilla Leon just nu..
Men det kommer att bli bättre.
Dessutom hörde jag honom säga två nya ord idag!
Min lilla prins. ♥

2.5.09

Bakisångest.nu

Åh!
Har sovit bort hela dag i stort sett. Ska fan skärpa till mig nu! Tänker inte ligga bakis något mer denna vår och sommar.
Synd att förstöra en hel dag för att man drack för många öl.
Nu ska vi hyra film.
Det blir "Flyga drake" eftersom jag lyckades läsa ut boken för ett par dagar sen.
På återseende.