Jag är i ett stort behov av renovering.
På det personliga planet.
Jag behöver snyggas till, rätas upp o sparkas i baken.
Klippa håret och hitta en ny garderob.
Jag behöver göra lite nytta.
Lite nytta är inte nog, jag behöver göra mycket nytta, så jag faller ihop på soffan när klockan börjar närma sig 21.
Vara på en plats där mina kunskaper behövs och där jag kan få utlopp för min sociala sida.
Det är vad jag behöver.
Men istället har jag i princip låst in mig själv på Östbo.
Psyket mår riktigt, riktigt dåligt av det.
Psyket blir folkskyggt och det är verkligen det sista jag är.
Egentligen.
Förut kände jag att vi var tvungna att åka till affären varje dag bara för att jag skulle få se annat än vårt hem med tillhörande balkong.
Men inte ens det är ett måste längre.
Jag önskar att jag var utbildad hjärnkirurg eller så jävla smart så jag kunde vara stadsminister.
Men det är jag inte.
Jag är en social prick som har blivit mörkrädd och folkskygg.
Nu har jag identifierat ett av problemen, då ska vi bara se till att lösa det också.
Leta.
Hitta.
Lösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..