* sluta röka
* börja träna, i alle fall ta nån timmes promenad varje dag..
* ringa prästen
* hålla snyggt här hemma
* skaffa mig ett jobb
* sluta slösa - börja spara
* dricka mindre
* skratta mer
* sluta sucka
* sluta loda runt i tuffsigt hår o mysbyxor hela dagarna
* sluta att säga att jag ska sluta med en massa saker..
* komma ut mer i veckodagarna, kommer bli rädd för folk annars..
* åka till Falun o hälsa på min bästa vän
31.3.09
Det brinner i askkoppen fru Gårman
Vi har fått en ny vägskylt här i staden! Kunde väl egentligen inte bry mig mindre samtidigt som jag tycker att det är så fantastiskt provocerande. Fru Gårman har fått en plats på Stockholmsvägen. Det sägs att regeringen har gett vägverket uppdraget att göra det mer jämställt i skyltvärlden. Så jävla fjösigt!
Fru Gårman har kjol o långt hår… är det jämställt? Jag har fan byxor o kort hår – kortare hår än min sambo till och med. Inte för att det är det viktiga, bara en liten, liten detalj i det stora hela!
Finns det inte bättre uppdrag för regeringen att delegera när det gäller jämställdheten?
Samtidigt som jag inte bryr mig så tycker jag att det är provocerande…
Känner ni er mer jämställda nu kvinnor?
Nej då.
Jag känner mig mest hånad!
Idag är det 1 år sedan jag låg på operationsbordet för att ta bort cellförändringar.
Jubileum eller årsdagar kan jag tycka är viktiga. Det kanske inte är så kul att tänka på jobbiga saker, men det kan ju ge en liten spark i baken så man rätar på ryggen o tänker: ”Fan jag klarade det!”
Eller nåt..
För mig var beskedet om cellförändringarna lite av en mild dödsdom. Jag var helt hundra på att jag skulle bli barnlös för att de skulle tabba sig under operationen.
Men det kanske inte är så stort och allvarligt egentligen, cellförändringar innebär ju inte cancer. Det är ju trots det så att man aldrig får glömma att det som är jobbigt eller stort för en person också är det för just henne, oavsett om barnen i Afrika inte har någon mat… Det är ju, eller åtminstone borde det vara, sitt eget liv man lever!
30.3.09
Att göra folk nöjda..
En vän till familjen har nyligen gått bort. Som så många andra gånger blir jag tillfrågad om jag kan hjälpa till att göra stunden fin genom att sjunga någonting.
Avskyr att sjunga på begravningar..bröllop likaså!
Begravningar är jobbiga oavsett - behöver väl inte förklara varför egentligen. Bröllop suger att sjunga på också då det ska vara brudparets lyckligaste dag o då ska ju allt vara så nerdrans perfekt! Har sjungit på vänners bröllop, o tänker aldrig göra det igen!
Skulle vara skoj att få gå på en sån tillställning någon gång utan att uppträda, bara få njuta av det vackra utan att vara nervös o inte kunna tänka på nå annat än just mitt eget framförande.
Vet inte varför jag tackade ja till att sjunga på begravningen..kanske för att det sprutar dåligt samvete ur öronen på mig annars..
O så var det där med tvättstugan..
När jag idag kom ner i stugan för att mosa in skiten i tumlaren o hänga i torkrummet kommer det ner en dam som intar tvättstugan. Lite ursäktande undrar jag -trots att jag är 100 på att det är MIN tid- om det är så att jag tagit fel på datum..
Det vet jag inte, svarar hon och kollar sedan på kalendern.
Det visar sig att hon har skrivit upp sig på samma tid som jag, att hon helt enkelt inte fattat kalendersystemet vi har i vår förening.
Snäll som jag är erbjuder jag henne att använda tvättmaskinerna då jag bara behöver torka min tvätt. Hon säger bara - utan att le - "Vad bra!" och börjar lasta in sin tvätt.
När jag senare kommer ner i stugan för att kolla om det har hunnit bli torrt så har hon låst in sig i tvättstugan.
Jag rycker i dörren för att visa att jag vill komma åt min tvätt, hon öppnar, säger ingenting.
Åter till det där att göra folk nöjda.
Jag raffsar ihop mina småfuktiga kläder och lämnar stugan som om jag inte fick vara där.
Kände mig ivägen!
Så jävla lustigt det där..när jag - på min tid - har all rätt i världen att vara där just då, har rätt att säga: "Jag är ledsen, men jag har bokat den nu, du får ta en annan tid.." istället delar med mig för att sen känna mig som en tjuv, nån som gör nåt man inte får, ivägen..
Åt helvete med mig själv! En rejäl smäll över käften borde jag ha så jag kan stå på mig nån jävla gång!
Avskyr att sjunga på begravningar..bröllop likaså!
Begravningar är jobbiga oavsett - behöver väl inte förklara varför egentligen. Bröllop suger att sjunga på också då det ska vara brudparets lyckligaste dag o då ska ju allt vara så nerdrans perfekt! Har sjungit på vänners bröllop, o tänker aldrig göra det igen!
Skulle vara skoj att få gå på en sån tillställning någon gång utan att uppträda, bara få njuta av det vackra utan att vara nervös o inte kunna tänka på nå annat än just mitt eget framförande.
Vet inte varför jag tackade ja till att sjunga på begravningen..kanske för att det sprutar dåligt samvete ur öronen på mig annars..
O så var det där med tvättstugan..
När jag idag kom ner i stugan för att mosa in skiten i tumlaren o hänga i torkrummet kommer det ner en dam som intar tvättstugan. Lite ursäktande undrar jag -trots att jag är 100 på att det är MIN tid- om det är så att jag tagit fel på datum..
Det vet jag inte, svarar hon och kollar sedan på kalendern.
Det visar sig att hon har skrivit upp sig på samma tid som jag, att hon helt enkelt inte fattat kalendersystemet vi har i vår förening.
Snäll som jag är erbjuder jag henne att använda tvättmaskinerna då jag bara behöver torka min tvätt. Hon säger bara - utan att le - "Vad bra!" och börjar lasta in sin tvätt.
När jag senare kommer ner i stugan för att kolla om det har hunnit bli torrt så har hon låst in sig i tvättstugan.
Jag rycker i dörren för att visa att jag vill komma åt min tvätt, hon öppnar, säger ingenting.
Åter till det där att göra folk nöjda.
Jag raffsar ihop mina småfuktiga kläder och lämnar stugan som om jag inte fick vara där.
Kände mig ivägen!
Så jävla lustigt det där..när jag - på min tid - har all rätt i världen att vara där just då, har rätt att säga: "Jag är ledsen, men jag har bokat den nu, du får ta en annan tid.." istället delar med mig för att sen känna mig som en tjuv, nån som gör nåt man inte får, ivägen..
Åt helvete med mig själv! En rejäl smäll över käften borde jag ha så jag kan stå på mig nån jävla gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)