Där dunsade naturkunskapsboken in på hallgolvet och väckte lilla mig som sov på soffan.

Jag har ungefär samma känsla i kroppen som jag hade i augusti och september 2012.
Jag vill inte.

"Jag måste bara ta några till.."

Som hon har längtat efter att få plocka blommor.
Jag gav blanka fan i att hon kanske inte borde plockat just snödroppar, vi har haft ett gäng kämpiga dagar så att få se henne lycklig är som balsam.

Min fantastiska och härligt raka (och för övrig snygga och fräscha trots noll sömn med tre ungar) vän och hennes äldsta dotter kom på besök idag.
Du är så jävla BRA Erika!
Tack för att jag får ha dig i mitt liv!

Där kom det.
Utbrottet.
Som en vulkan.
Om inte min syster hade svarat hade jag fått ringa psykakuten.
Nattsvartaste svart och allt jag vill är att ha sönder.
Ha sönder. Ha sönder.
Allt. Alla. Mig själv.
Ha sönder.
Istället för att ha sönder mer saker så sätter jag mig i ett hörn i sovrummet.
Hulkar, gråter, morrar, river mitt hår.
Att vara så där arg och när det blir så där svart så gör det ont.
Ont i varje fiber i kroppen och jag vet inte vart jag ska göra av allt raseri.
Så jag sätter mig i mitt hörn.
Gråter.
Låter bli att ha sönder fler saker.

Längst fram.
Inte som förr när jag alltid satte mig längst bak, rädd för att synas, rädd för att höras och rädd för att ta plats.
Jag blir hur som godkänd (minst E) på det nationella provet och snart kan jag ta helg.
Bara ett slutprov kvar hemma i soffan och sen ett betygsamtal i nästa vecka.
Så lägga ma2b på hyllan, det får jag göra först nästa helg.
#tardetaldrigsluuuuut?!

Ibland är det lite läskigt nästan att det känns som om man har bott på ett ställe i evigheter fast man bara bott där ett par dagar.
#harjaghittathemnu? #förmodligeninte

Näe.
Efter att i fem veckor ha pluggat mellan tio och tolv timmar varje dag, med mycket ångest, ilska och värdelöshetstänk, efter att ha skrivit två delprov, hunnit med att vara magsjuk och flyttat så säger nu min kropp NEJ.
Nej, nej, nej.
Jag har två dagar kvar. Två dagar fullproppade av prov och kroppen säger NEJ.
Jag vet, jag ser mål, men mjölksyran är omänsklig.
Fan.
Och jag vet också att mina resultat under loppet har varit fina, men räcker det när jag på fredag sitter där på Campus?
Fan.

Från det ena till det andra.
Jag har varit stadens mest effektiva kvinna idag.
Jag har pluggat nationellt prov, försökt (och lyckats relativt bra) få ordning bland alla flyttkartonger, jag har varit i Ekeby och fixat, jag har veckohandlat, köpt rullgardin, köpt biljett till kentfest, varit på förskolans öppet hus och det hela avslutades med kalas hos svägerskan som fyller år.

Det låter en del här.
Speciellt i jämförelse med Ekeby.

Den här helgen alltså.
Vi har hunnit med massor.
I morgon lämnar vi "landet" med stjärnklara nätter och idag glömde jag ta min medicin och i slutet av veckan ska jag skriva inte mindre än fyra olika matteprov, men med det är också den här skitkursen slut.
En vecka fylld av blandade känslor med andra ord.
Kör ba! Kör.

Farväl Ekeby.
Jag har lärt mig massor av saker här.
Mest om mig själv.

Alla kartonger är flyttade och köket på Teatergatan är uppackat och står redo!
Helt fantastiskt!
Tack till Tillan och Daniel idag som hjälpt oss och till Sandra och Antonio för barnpassning!
I natt sover vi sista natten här ute i det tysta, mörka.
Nästa morgon vi vaknar upp lär det vara till bussmotorer och folk påväg.

Det är bara att inse, det blir inget plugg ikväll. #packa #packa #packaaaaaa

Jag vet!

Ni behöver inte säga det själva, för jag vet.
Jag vet att jag är tråkig.
Jag har inte umgåtts med en enda av er, mina vänner, sedan jag började plugga.
Jag känner mig som en skitstövel som inte umgås, inte ringer eller messar.
Sen ska vi flytta mitt uppe i allt det här som slukar all min tid.
Varje kväll säger jag till Hanna: "Du måste sova nu så mamma kan plugga."
Kul morsa.
Kul tjej.
Så förlåt mig.
Snälla ni, försök.
Jag saknar er hela bunten och skulle egentligen behöva stjäla lite energi från er, men inte ens det orkar jag eller hinner jag med.
Det blir snart bättre. Hoppas jag.
Puss.
Så länge.

Det är omänskligt att plugga heltid när heltiden innebär tio timmar om dagen. (Och sen gärna ett par timmar eller tre även på helgen.)
I morgon är det prov. Sen skiter vi i det och drar till Teatergatan.
Gladlängtar så att jag nästan gör på mig!

Mellis gör en glad har jag hört.

Jag längtar efter mig själv.

"Åååh! Fiskbullar! Fiskbullar! Jag ÄLSKAR fiskbullar!"

Vaknade upp bredvid den här platstjyven i morse.

Ingen mer sjukstuga nu. Snälla!

HURRA!!

Grattis fina kusin Malou på 4-årsdagen!

Foto: Johanna Falk

För magsjuka är ju så rooooligt..

Isolering i (max hoppas jag!!) 48 timmar nu då.
#förbannademagsjuka

Veckorna går.
Den här veckan till exempel har jag lyckats med att ligga hela två dagar före i mattekursen men inte tagit ens en handfull foton.

Nu har halva mars gått och mitt liv består av funktioner, logaritmer, av sömnsvårigheter, flyttkartonger, trötta barn, av tvätt, ångest och matlagning, kopiösa mängder kaffe och tropisk juice.
Och snus.
Snart är mars över och då har jag hunnit med att bli godkänd i matte b och byta bo och börjat läsa naturkunskap b.
Du är SÅ välkommen april!

Har inte så bra koll på andragradsfunktioner.
Funderar fan på att låta det vara så.
#släppakontrollen
#slutavarasåjävladuktig

En ny vagel på gång, i andra ögat, andragradsfunktioner med andragradsekvationer behärskas skapligt, flyttlängt och en bästis som tänker och känner lika.
I morgon kommer nya träningskläder i brevlådan tillsammans med sommarens badkläder.
När matten är slut ska jag dricka öl.

Mattesnille

Idag har vi varit på Alvins 6-årskalas.

I mitt huvud tar det aldrig stopp.
Där finns ingen gräns.

Äntligen börjar det kännas som att vi ska flytta!
Balkongmöblerna är bortfraktade, gardinstänger är nedtagna och garderober, förråd och lådor är så gott som tomma.
Fantastiskt!
Snart, stan!
Snart är vi tillbaka hos dig!

Hon skriver SMS, med min hjälp.
Hon ritar Mosters hus med fönster och dörrplingare där Leon och Alvin gömmer sig under bordet.
På bordet står en kaffekanna.
Hon ritar fula monsterfiskar som har fjärilsvänner som håller handen.
Du fina, lilla varelse.
Kommer du bli Sveriges statsminister en dag?
Vem vet?!

Jag har grottat ner mig ordentligt bland potenser och faktoriseringar.
I morgon har jag mitt första delprov.
Gnatt.

I morse lämnade jag båda ungarna på dagis för första gången på en vecka. (Typ.)
Efter lunch ringer dom från Pelles avdelning..

"Identifiera dig inte med din diagnos."
Nej då.
Men jag förväntas klara saker på samma sätt som alla andra trots min diagnos.
Jag förväntas inte bli rasande.
Jag förväntas ha samma tålamod.
Varför fick jag överhuvudtaget diagnosen?
För att psykologen tyckte det var lite kul att ställa den?
För att vi inte hade nåt bättre för oss?
Jag har BORDERLINE.
Jag blir rasande, för mig kan en missad tid innebära katastrof, jag älskar i kvadrat, jag hatar lika mycket.
Jag vill göra mig själv illa när det blir svart inuti. Det skulle kännas bättre då. För stunden.

Det är många gånger svart eller vitt för mig. Trots att jag VET att det egentligen inte är så.

Jag ställer skyhöga krav på mig själv samtidigt som jag är osjälvständig och osäker på mig själv.
Jag ÄR inte Jenny Borderline Wahlstedt, men jag bär det med mig vart jag än går. Jag har en diagnos.
En diagnos som i halva mitt liv för mig har inneburit ett känslomässigt handikapp.
Jag kämpar hela tiden.
Sen jag fick diagnosen för över ett år sen har det gett mig FÖRSTÅELSE.
Förståelse för mitt beteende, men att jag förstår innebär inte alltid att jag kan hantera det.
Snälla, kom ihåg det.

Och läs gärna:

http://www.1177.se/Sormland/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-innebar-diagnosen-borderline/

När jag lämnade matteboken för en stund kom jag tillbaka till det här.

Hanna har suttit en stund och gosat in sina fingrar i min mage, sen säger hon, så där naturligt som bara barn kan:
"Du är som en bulldeg."

Det var en väldigt fin, dimmig men solig morgon.

Pelle målar.
Fast mest på sig själv.

Det var en fantastisk dag sett ur musikperspektiv.
Först en singel från kent den 12:e mars, och sen ett helt språjlans nytt, underbart album dagen efter min födelsedag och sen i maj släpper Coldplay nytt album.
Heja!!

Det är bara måndag.
Klockan är bara tjugo minuter i tio.
Jag har redan velat slå mig själv med linjalen och kasta ut böckerna genom fönstret så dom kan göra bilen som Pojken hivade ut sällskap.
"Ma2b - vill du bli sinnessjuk? Välkommen till oss!"

- Där är din tatuering. Ska den vara kvar för alltid?
- Japp! Tills jag blir gammal och grå.
- Men då dör du.
- Ja.
- Då får vi skaffa en ny mamma.

Ok.

Då har vi idag blitt av med Ekeby genom att skriva kontrakt.
Känns toppenhärligt!
Hejdå gammalt.
Välkommen nytt.

Idag har vi varit på kalas hos Alessia och bokstavligen vräkt i oss godsaker.
När vi kom hem fick Hanna feber igen.