Åfyfan!
Snart! Snaaaart är jag färdig med den tunga inlämningsuppgiften i första kursen.
Nackspärr och feber på det? Jodå.

Varje morgon vaknar jag med nackont.
Varje morgon vaknar jag sjöblöt.
Och så undrar jag varför jag är så jävla tjurig..

Jag är trettiotvå år. Jag har två små barn och det kommer förhoppningsvis en tredje någon gång. Jag ska precis utbilda mig inom sjukvård. Och så vaknar jag varje morgon med smärta i nacken.
Jag börjar bli rädd. Jag börjar bli arg och frustrerad.

Förbannade nacke. En hel helg förstörd. Hanna har dock varit urgullig: "Mamma! I morgon kommer du vara gladare! Jag älskar dig, fina, söta mamma!"

Nackspärr. Igen. Bra dag att ha nackspärr på dessutom.

Bakis och med nackspärren från Hell.
Nåväl.

En ny vagel på gång, i andra ögat, andragradsfunktioner med andragradsekvationer behärskas skapligt, flyttlängt och en bästis som tänker och känner lika.
I morgon kommer nya träningskläder i brevlådan tillsammans med sommarens badkläder.
När matten är slut ska jag dricka öl.

Det är sagofest på Hannas dagis idag.
Hon ville vara prinsessa.
Jag hade kunnat stanna kvar och varit Quasimodo.

Tråkigheter och stråkigheter blev goda nyheter

Lungröntgen idag.
Fika med Karro, vilket var säkert över ett år sedan sist. Dessutom på ett fik, med en (faktiskt!) god kopp kaffe.
Packa lite.
Hämta barn. Semelfika hos mormor och ofar med Gagga.
Nu är det äntligen kväll och ungarna, i alla fall en, är iklädd pyjamas.

Här botar vi blöjeksem med troschock.

PMDD

Kan det vara något?

Äre kalas så äre

Det blev en del ballonger uppblåsta och knutna.
Rättare sagt en sisådär 90 stycken.
Avskavd hud på fingrar och ömmande nagelband.
Testa själv Rustas 50-pack ballonger så inser du snart vilken bragd jag genomfört.

Jul jul, strålande jul

Jaha.
Så det blev en lungröntgen.
Förmodligen visade den inte ett smack.
Läkaren har i alla fall inte ringt, så det är nog ett gott betyg.
Nåväl.
Vi hostar på.

Soleksemar lite

E 20 mot Eskilstuna - H har ont i magen, byter tre blöjor.
Kommer vi nånsin komma fram?

Jag trodde jag var odödlig och att jag skulle förbli tjugofyra.
Men någonstans, långt inne och högst motvilligt känner jag att det
inte är så, för att jag har ledvärk i mina händer, hemskt mycket ont,
för att efter två timmar i bil värker höfterna, de små grå börjar
komma, jag kommer inte ihåg saker längre, sånt jag alltid kommit ihåg
förut och bekymmersrynkan i pannan blir allt djupare.
För att inte tala om vad vår älskade gravitation tillsammans med mina
fantastiska barn har gjort med min kropp.
Jag vill inte bli gammal, men vi ska alla en gång dö.

Man blir vresig av att ha ont.

Där kom nackspärren från helvetet tillbaka.
Vaaaafaaan?!!

Nu är jag så jävla less på sjukdomar.
Hanna hostade så hon kräktes idag i en galleria.
Jag hostar, Pelle hostar.
Sover dåligt.
Jag drömmer mardrömmar, är arg och nacken är fortfarande inte bra
nästan två veckor senare.
Låt oss för fan bara få vara friska!