Nu börjar de, helvetesveckorna, som jag både sett fram mot och fasat för. Vfu i veckorna och inskolning på kvinnokliniken på helgerna och någonstans där emellan ska det skrivas inlämningsarbeten som hör till kursen. Ser ni hur trött jag är? Redan. Nåväl. Det är bara för en kort (?) tid.
Nu kör vi!!

GLAD PÅSK!

Hoppas ni har gjort er en glad påsk, det har jag, med jobb och min älskade familj. Och att solen sedan värmde gott på vägen hem till mor och far gjorde ju inte saken sämre.
Nu är klockan omställd och jag dör stora trötthetsdöden. Gnatt!

Jag vet att det kan verka fånigt, men det var ett enormt steg för den här damen. Idag tog jag alltså venprover, på mina kollegor dock, men ändå! Efter första släppte en stor sten och press så pass att jag faktiskt började gråta. Men OJ vad jag har varit nervös för det här med att sticka folk. Nästintill livrädd.

Att den här lilla snorfian blev 11 månader idag är ju helt galet!

"Det känns som om du räddade mitt liv idag!"
Tänk så mycket lite tid kan göra.

Inte nog med att vi hamnade på väggen, nu hamnar vi på facebooksidor också.

I 20 år har ni varit med och format mig. I 20 år har ni varit med och stöttat mig. Fått mig att känna mig stark, låtit mig gråta, låtit mig vara svag. Ni är en del av mig.
Och nu är det slut.
Tack för allt!
Tack som fan!

Min tappra lilla tjej. Fejset fullt av snor, ändå så glad.

Hej framtiden!

Idag gjorde jag alltså mitt första pass på kvinnokliniken. Vi rände mellan gyn, förlossningen och BB, jag såg sorg och lycka, jag kände mäktiga känslor i mig själv, jag kastades tillbaka till mina egna lyckliga, jobbiga och sorgliga stunder. Jag jobbade ihop med fantastiska människor. Hjältar. Tänk att jag ska bli som dem!

Inskolningstajm!

På lördag påbörjar jag inskolningen på kvinnokliniken! Gaah! Så jävla verkligt allt blev!

Jomen!

Så blev det visst ett litet VG på senaste tentan. (Vilket då innebär VG på kursen!)