Jag vet att det kan verka fånigt, men det var ett enormt steg för den här damen. Idag tog jag alltså venprover, på mina kollegor dock, men ändå! Efter första släppte en stor sten och press så pass att jag faktiskt började gråta. Men OJ vad jag har varit nervös för det här med att sticka folk. Nästintill livrädd.
Åh, vad jag känner igen känslan. Men tro mig, om ett gäng veckor så kommer det inte kännas så. Då kommer du ha satt massa pvk:er och tagit mängder venprover och då kommer det bara kännas lite, lite läskigt varje gång. Bara ett litet sus i magen av nervositet, men du kommer gå in ändå och sätta den där pvk:n och ta prover ur den på samma gång och det kommer gå asabrasa (och så kommer det gå skit vissa gånger men så är det väl). HEJA!!
SvaraRaderaInstämmer med föregående talare, den där känslan när man gjorde det första gången... och lyckades...!! Sen bara rinner det på.. =) Heja dej!!! =) //Sarah
SvaraRadera