Vagnhärad, tur och retur

Det är tydligen så här man ser ut när man fotar en ettåring.

"Det luktar skohit (skoskit/fotsvett) om mina skor!"

Hurra!!

Grattis min fina Leon på sjuårsdagen!!

Nyklippt. Nöjd.
Tröttare.
Tror jag har fattat varför.
Jag tar i från tårna de dagar S jobbar för att hålla ihop så dagen
efter är just det, dagen efter.
Funkar?
Ja.
Men hållbart?
Nej.

I morgon ska det så äntligen ske.
Tokutrensning av tagelhåret.
Det var ju bara en sisådär sex månader sedan.
(Tydligen är det omöjligt att ens ta sig igenom med hårborsten, så
Linda, vi lär ha ett par timmars kvalitetstid i morgon du och jag.)

Gymcandycrushpuls.
Lite gröt.
Sen påt igen.

Efter gårdagens nattsvarta ångest och ilskmonster så blev idag helt fantastisk.
Sommaren är fortfarande här, det blev kaffe i kusin/sysslingparken och
sen träning och sist men inte minst fårhärjning.
Tack för idag familjen!

Den här fröken tvättade håret helt på eget bevåg för att sedan vilja
föna det och, nej hon ville inte platta det, det var jag som gjorde
det i smyg.

Här om dagen nådde jag alltså min målvikt, 50,0 kg.
Nu ska jag bara bli fit också..

Jo.
Jag låste lite tillfälligt eftersom jag ska ta och ge mig ut i jobbsökarvärlden.
Även om jag inte egentligen vill dölja mitt mående eftersom jag anser att man kommer långt med och kanske på något vis kan hjälpa någon annan ifall man öppenhjärtigt kan prata om förlossningsdepression, borderline och psykisk ohälsa.
Så kan det vara och så får det bli.
Välkomna!

"Förut, då var jag hopplös i magen. Men inte nu längre. Bra va?"

Skriver på riktigt.
För hand.
Penna.
Papper.

Vi stannade till på Ringvägen för en bananpaus.

Hanna ville veta hur bebisen kommer ut ur magen.
Tur att jag slapp berätta hur den kommer in.
I alla fall för nu.

Vi drog till Kovik

..det var kallt och Kim den tokfan han badade.

"Pappa ska skära vattenmelonen idag så du inte behöver göra det. För du är..."
"För jag är vadå?"
"En babian!"

Det kom en present med posten idag.
Tack min Stefan!

Det där med att råka knyta in håret i en soppåse..

http://youtu.be/w-0CS-T1HUQ

Sicken dag!

S tog bussen till tåget eftersom vi ändrat tiden för fröken på
förskolan vilket innebar en stressfri morgon för mig och barnen.
Sen drog Pojken och jag på stan och mötte upp farbror Kim. Där satt
han, Pojken, i sin gröna, fula och smått värdelösa resesulky och bara
njöt och sjöng lite.
Efter lunch drog vi till hamn för sommarens kanske sista glass och sen
en lång promenad innan vi plockade upp en nöjd Hanna på dagis.
Påväg till bilen smög vi in i Allhelgona där det spelades fyrhändigt
på orgeln så det brölade i hela kyrkan.
Förstå vilken häftig upplevelse för en treåring att gå in i en kyrka
för första gången och det dånar orgelmusik så man tror att hela kyrkan
ska braka ihop, speciellt när mamman just innan sagt att i kyrkan får
man vara tyst.
Hur som helst. Det blev en dag helt och hållet utan stress, och det
mina vänner, det stärker mig så pass att jag nästan känner mig en hel
decimeter längre.

Vi tittar på idol och Hanna klämmer ur sig:
"Dom där killarna på tv:n dom ser äckliga ut."

Biggan och jag benade ut min ilska idag.
Sen blev jag trött, tom. Strax efter det kom ångesten.
Sen sov jag på soffan.
Tack min underbara familj för att ni tar hand om mig och låter mig ta
hand om mig själv.

Jag är arg.
Arg, vilsen och handfallen.
Det låser sig.
Det bara låser sig och jag blir så jävla arg.

Idag känner jag mig ihålig.
Då tvingar jag mig själv till att göra grejer för att det där ihåliga
inte ska bli större.
Men då blir jag trött.
Tack för kalasande idag mamopap och Helena med familj.
Puss!