Först arbetsförnedringen, sen träna.
Jag mår mycket bättre idag, trots att dagen började stressigt och med bråk.

Sitter på arbetsförmedlingen, stressad, för jag har lämnat Pojken på inskolningen, och undrar vad fan alla "arbetsförmedlare" gör.
Hallå?!
Ni har "kunder" som har bättre saker för sig än att sitta här och glo.

Då var livet igång.
Första dagen som en frisk och normal (?) människa har börjat.
Barnen på dagis.
Stefan på jobbet på heltid.
Jag själv på arbetsförmedlingen med CV-t i handen.
Jag har en bra känsla i kroppen.

Det här med att skriva in sig på arbetsförmedlingen..

Vad jag önskar mig?
Nyårslöfte?
Jag önskar mig ett jobb och mitt löfte är att skaffa mig ett.
Nu jävlar vill jag att vi får två löner in på kontot den tjugofemte och inte pengar i fem olika omgångar.

Jo.
Jag låste lite tillfälligt eftersom jag ska ta och ge mig ut i jobbsökarvärlden.
Även om jag inte egentligen vill dölja mitt mående eftersom jag anser att man kommer långt med och kanske på något vis kan hjälpa någon annan ifall man öppenhjärtigt kan prata om förlossningsdepression, borderline och psykisk ohälsa.
Så kan det vara och så får det bli.
Välkomna!

Jag har sökt ett jobb.
Känns som att jag är lite på banan igen.
Good for me.

Hej!
Jag heter Jenny och är förvisso höggravid för tillfället, men den
dagen jag ska ge mig ut i arbetslivsdjungeln igen önskar jag mig ett
jobb där man vänder papper, sorterar papper, svarar i telefon och ser
till så att kaffemaskinen är påfylld.
Någon som vet om någon sådan arbetsplats här i staden?
Det behöver heller inte vara ett heltidsjobb.
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning, Jenny

Nu när jag inte är så arg längre..

Jag vill till och börja med se mig själv som ledig, inte arbetslös.
Jag ska njuta av att det är vår, sola fram fräknarna på näsan, jag ska anse mig förtjäna den egentid jag kommer få när Hanna är på dagis femton timmar i veckan, jag ska vila, gravid som jag är.
Jag ska dricka kaffe på en filt, äta en glass och leka i lekparker med min gullunge och med mina fina vänner.
Jag ska känna efter varje helg och inför varje helg hur underbart det är att veta att jag får spendera den, hela den, tillsammans med min familj, inte på jobbet.
Jag ska träna, lunka på stan, sitta på en bänk.
Jag ska sluta stressa och jag ska gå långsamt hem från dagis och titta på magnolian varje gång och njuta av solen och fåglarnas kvitter.
Jag ska.
Jag vill och jag kan.
Visst blir det inte lika många glassar som jag tänk, eftersom jag inte kommer ha någon inkomst men det är ju också bra, för då kommer jag ju förhoppningsvis inte gå upp så förbannat mycket i vikt.
Jag behöver inte jobba med feber något mer, för att ställa upp och vara snäll mot alla andra.
Jag behöver inte ha dåligt samvete något mer, för att jag kanske inte orkar som förr.
Jag behöver inte.
Jag ska ha det bra.
Så jävla bra till och med.

Mjaha.
Då var jag tillbaka.
Arbetsförnedringen.
Tröttsamt och jävligt är bara förnamnen..

Ja.
För er som inte har hängt med så är jag efter i morgon åter igen arbetslös.
Jag avslutade min sista arbetsvecka sjukskriven med ny förkylning och feber.
Galant.
Toppen.
(Jag försöker bara hålla humöret uppe..)

Fack it!

Kerstin på avdelning 16 - du är en klippa!
Synd bara att det inget fanns att göra..

Yes.
En dag till avklarad med feber på jobbet.
Ja, det är synd om mig.
Jävligt synd är det just nu.
På't igen i morgon.
Men sen är jag ledig.
Sen.

Det är ganska tydligt att jag har varit hemma i en vecka med Hanna.
Har ingenting annat att prata om.
Men i morgon kör vi - Dressmannhelg.

Är det meningen att jag ska bryta ihop när jag kommer hem?

Om fyra timmar jobb så har jag ledig helg med min familj.
Ska bli alldeles fantastiskt!
Det känns som om vi aldrig hinner umgås.
Det är bara stress och fläng fram och tillbaka till dagis, tåg och jobb och däremellan ska man hinna laga mat så alla blir mätta och får med sig lunch till morgondagen, man ska hinna städa och de dagar man mitt i veckan är ledig, ja då ska man hinna med den där tvättstugan (som ligger i ett annat hus..) och kånka på tvätt och barn, upp och ner för alla dessa trappor.
Inte undra på att man ibland däckar som en klubbad säl i soffan innan de sena nyheterna, med smink och oborstade tänder.
Ja, jag är lite less.
Jag önskar att det fanns mer energi i min kropp och att antingen dygnets timmar skulle vara fler, eller att timmarna man ska jobba här i Svedala kunde vara färre.
Så man hann med.
Att umgås.
Kanske ibland andas mellan alla svängar.
Jag vill ha sol, semester, bebis, föräldraledighet och tid för min familj nu.
Nu!
(Eller så vill jag bara ha exempelvis en tvättmaskin i lägenheten så hade ett av alla dessa små bekymmer varit löst, eller kanske körkortet så hade det inte tagit en timme av min förmiddag att ta sig till dagis och en timme av min eftermiddag att hämta på dagis.
Små, enkla ting som underlättar. Det vore något.)

Dressmann har blivit en butik för de rika

Födelsedagskalas idag.
För syster.
Och idag gratulerar vi även V på födelsedagen.
Bortsett från fyra timmar med dödstråk på jobbet så blev ju det här en
alldeles fantastisk dag!!
Kärlek så det bubblar!!

Det tar sig

Mjodå.
Dagen är fin.
Rester av mammas söndagsstek med pressgurka i magen, kaffe och en
butik som är så när som i tipptoppskick.
Som balsam för min trötta själ.
Hemgång om två och fyrtiofem är det också för den delen.
Ha en fin dag där ute!
Puss!

Bara jobb och inventering gör Jenny till en trasig liten varelse.
Bara en dag till.