Vilket jäkla år!

Jag bestämmer mig - jag ska bli barnmorska. Jag möter en av mitt livs fiender - matte b - och klarar det galant.
Jag slutar äta antidepressiva eftersom jag anser mig själv frisk.
Vi gifter oss på sommarens regnigaste och blåsigaste dag och sen kommer en lång, härlig och varm sommar. Vi dricker bubbel nästan varje dag fram tills det att jag blir gravid med Gittan.
Sen kommer jag in på skolan, som reserv, och kastas in i sjuksköterskeutbildningen.
Summa sumarum - nygift, blivande trebarnsmorsa ska bli ssk.
Fint. Som snus!
Gott slut på er och gott nytt!

Dö tomtejävel!

Bort. Bort. Bort!! Jag vill riva ner varenda julpryl här hemma. Så fort nyårsafton kommer så har jag fått så jäkla nog. I morgon ryker granen.

Hanna har ont i sitt ben. Hon "har växtkramp".

ALLA ska titta på Frost (igen)

Vill du inte ut och leka..?

Även om jag sover så vilar då inte min hjärna. Många gånger per natt vaknar jag av olika anledningar och varje gång är min tanke där, hos tricuspidalisklaffen, myelinet och pleuravätskan - eller - så har jag en av sångerna från Frost på huvudet.
Kan jag bara få vila någon jäkla gång??
#anatomiskadad #frost

Och så kom snön

Pojken går lös på julkonfekten.

Juldagen 2014..

Juldagsfrukosten intogs strax innan 11, mellan tillverkandet av anatomiflashcards.
Skönt med sovmorgon när verkligheten kommer ikapp.

God Jul

Vi är nöjda med julafton 2014.

v. 24

..och den klänningen kommer jag inte i igen förrän i sommar.

Klappat och klart

God jul mina älsklingar. Hoppas ni blir nöjda i morgon.

"Mamma sätter sig där och pappa där.. Och så gör ni så."

Hanna ville också Adobe Connecta och lyssna på Staffan när han pratade om cellers metabolism. Bland annat.

Familjen Mupp jular på

Om en månad fyller Hon 5..

Vår stöddiga, coola, fantastiska, envisa och underbara unge.
Men kolla bara!

Fira fredag. Fira jullov.

Jo tack.
Efter den här veckan står pappkassarna med ungarnas dagisgrejer kvar innanför dörren, deras kläder och skor slängda i hallen. Inte ett enda fredagsmysljus är tänt och det blev rostmackor till middag. Ikväll igen.
Jag är slut. Finito.

Skola hela dagen fram till strax efter 18, hem och baka lite till fröknarna eftersom barna går sista dagen innan jullov i morgon. Jag är död. Tur att Pojken gjort en sån himla fin tomte.

Fuck you borderline, fuck you.

Vissa dagar är sämre än andra.
Idag är en sån dag.
För några år sedan kunde och "fick" jag ge utlopp för min intensiva borderlinevrede. Men idag är det inte okej.
Det är inte okej att sparka eller slå sönder saker, eller sig själv heller för den delen. Det är inte okej att säga de elakaste saker för att någon annan också ska få känna känslan av hur ont det gör inuti.
Idag får jag istället gå undan, gråta, svära och skrika i kudden för att inte skada andra. Men jag skadar fortfarande mig själv. Inte genom att fysiskt göra mig illa utan genom att straffa mig själv genom elaka tankar och ord. "Du är en usel mamma!" "Ingen kan älska en sån som du." "Du är ful, korkad och värdelös." "Du kan ingenting, du är hopplös och inte värd något."
Och så vidare.

Vi öser på!

Vecka 38 kan förlossningen sättas igång om jag får som jag vill. Och om allt går som det ska. Det vill säga typ 6, 7 eller 8 april.

Så började då anatomi och fysiologikursen.
Alla föreläsningar ligger inpressade mellan 9 och 16 hela den här veckan, sen är det självstudier.
Vi ska alltså hinna med att fatta cellen, nervsystemet, sinnesorganen, cirkulationsapparaten och respirationsapparaten innan fredag kväll. Något så när i alla fall.
Dessutom måste vi komplettera en underkänd gruppuppgift från förra kursen.
Stämningen idag i klassrummet var ju..ja.. Hur ska man säga? Stressad, pressad, härshig, klagande och gnällande. Det var inget som gick mig obemärkt förbi och inte heller oberörd.
Vissa dagar är jag otroligt känslig och mottaglig för andras sinnesstämningar. Idag var en sådan dag.

Glad Lucia!

Tårarna rann. Hannas första riktiga Luciatåg och tårarna bara rann. 

Sen fick hon ett paket från en av pojkarna i gruppen innehållande ett rött hjärta med glitter på. "För att du är så...snäll."  
Jag är så stolt. Och hormonell.

Di där två

Då var denna kurs över. Men ingen vila, ingen rast för det, trots att nästa kurs börjar först på måndag. Förberedelse är a och o så i morgon börjar jag läsa på om cellen. Allt för att få en fröjdefull jul.

v.21

Sista examinationen på den här kursen i morgon, luciafirande både torsdag och fredag på förskolan.
Kan inte fatta hur fort allt går.

Hamnade visst i en diskussion på Facebook idag. Om julklappar till barn, pengar och blodpudding.
För en gång skull kunde jag inte vara tyst. Jag brukar vara det och sedan sitta i mitt hörn i soffan och koka.
Men idag gav jag mig in, med huvudet före dök jag ner i diskussionsträsket.
Känns bra.
Någonstans måste man ju börja.
//Feg i 32 år.

Hälsade på Gittan idag. Ses om tio dagar igen.

Kvällsmackan i december byts ut mot tre varma lussebullar.

En sån där dag när jag inte orkar och jag bara blir arg och sen får dåligt samvete och tycker att jag inte borde få vara mamma.
En sån dag.

Själen känns tung idag.

När Pelle dukar.

Det är, som H säger, den tvådje december med ögoninflammation på pojken och Gittan är halvbakad.

Utebelysning inne? Jag säger det funkar.

Livet är rätt omväxlande. Idag har jag låtsats vara 85 år, lite gaggig och legat i en sjukhussäng och haft hemgångsamtal. Bara en sån sak.

Första satsen busselullar klar. (Har redan tryckt i mig tre stycken. Typ.)

Borttappad julstämning

Det beror mest på att våra julpryttlar stinker gammal grisröv.
Det blir så när grejerna blir fuktskadade.
Spännande det blir att plocka upp bebiskläderna sen..

Måste man julpynta?
Jag har tappat lusten.

Familjen Karantän

Hanna kräktes i morse. Vi kör hemmadag, rätt mysigt faktiskt.

Ingen dag är den andra lik. På livsfärden möter man människor vilka är enkla att ta till sig och börja tycka om. Men lika många fina människor man möter, lika många stolpskott ska man stöta på och på något vis borsta av sig, man ska med så lite möda som möjligt försöka få dessa att lämna så få och osynliga spår som det bara går efter sig.
Det viktiga här i livet är att bry dig om dem som bryr sig om dig.
Jag är vuxen nu och jag har snart tre barn. Jag studerar på heltid. Det ska inte finnas tid att lägga på något annat än det som verkligen är viktigt.
Det om något är viktigt. Viktigt att komma ihåg.

Det här instagramkontot, alltså. Hur kan man döma folk (föräldrar) på det viset? Alla, i alla fall nästan alla, gör nog så jävla gott de kan.
*kräks*

Yeah!!!

Denna lättnad. Och denna barnmorska vi fick träffa idag!
Vi hade henne med Pelle flera gånger och hon är lika fantastisk nu som då.
Jag tackade henne och berättade att det känns tryggt och bra att ha träffat henne, grät lite och fick ett par kramar.
En sån barnmorska ska jag också bli.

180 g Gittan ❤️

Gittan mår fint och är hel.

Sömnlöst. Hanna vaknar och "saknar efter sin fina, fina mamma".
Vissa omedvetna tankar far runt och stör mer än vad man tror..

I morgon är det dags för ultraljud och jag fick plötsligt fruktansvärt mycket ångest.
Fram till nu har jag längtat, med viss nervositet. Men nu väller ångesten över mig. Jag vill inte ens gå dit.

Superhängig. Han säger att han har ont i pannan. Eller huvudet.

Jag älskar hur jag återupptäcker, lär mig nytt, hittar mer och känner igen mig.
Jocke Berg - på riktigt.

Jag gråter när Zlatan säger "jag vill leva, jag vill dö i Sverige", jag blir helt uppgiven över barnmorskan med uselt bemötande när jag ringer, en månad innan inbokad tid, för att ändra den. Jag kan inte sluta titta på mina barn, för de är hemma nu. Hemma hos mig. Jag drömmer mardrömmar och är livrädd för dem och planerar att ta en tablett för att få sova tungt i natt. För att slippa. Allt känns tungt och motigt. Gråten ligger precis under huden. Hela tiden. Rör man mig, bara petar på mig kommer jag bryta ihop.

Oh crappy day

Det är jobbigt nu. Vill ha mer kontroll än vad jag kommer kunna få.
I morse ville jag inte lämna ifrån mig ungarna på dagis.