Gud så märkligt det känns att gå till skolan idag efter tre (!) månader hemma. Och så lillskruttan då som har sovit fyra - ja fyra - hela nätter i rad!

Så klarade vi av den här dagen också.

Jag har haft en sån jävla underbar dag. Eller underbar helg snarare. Sol, bad, goda vänner och snälla, glada, fantastiska barn. Jag känner mig stolt över mig, mina barn och min man. Vi är som vilken familj som helst. Vi är inte den där kaosfamiljen som är utom kontroll och räddning, den som jag fått för mig att vi är stundtals. Vi är fullt fungerande, med två nyfikna, envisa, viljestarka barn bara.

4 månader

..och alldeles underbar!

Fiskbullar och pytt

En lugn och härlig middag där båda barnen sitter still, äter och ber om mer. Hur ofta händer det??

Två månader..

..är alldeles för lång tid att vara tillsammans dygnet runt med undantag för ett par timmar hit och dit inte ens en handfull gånger. Ikväll hotade jag min dotter. "Om inte du börjar lyssna någon jävla gång så får du se dig efter en ny mamma!" Jag gick för långt. Men orken är slut. Mer än slut.

De gräver grunden på ena sidan huset. Klåparna alltså. Gräver av en kabel och gör hela huset strömlöst. Pelle får feber följt av blodiga, gröna diarrér och sen får Klara feber och sist men inte minst svullnar Pelle upp runt ögonen och får nässelutslag.
Dessutom är det varmt igen.

Fredag, lördag. Så många dagar fick jag vara nästintill fri från vagel innan en ny dök upp. I samma öga.

Och så blev det augusti och livet på teatergatan rullar på. Vi badar lite, solar, bråkar, åker karuseller och köper hutlöst dyra ballonger. Vi dricker vin, röker för mycket, äter glass och sitter uppe alldeles för sent. Vi fikar delicatobollar istället för att äta lunch, dricker farmorns flädersaft, tjatar och äter smörgåsmiddagar alldeles för ofta. Vi ammar, pumpar, gosar, myser och dricker vatten, tjafsar, grillar, letar sniglar och klagar på hyresvärden.
Med fyra veckor kvar till skolstart så känns det rätt fint ändå.