30.12.17

Klockan är 19 minuter över tre. Det är lördag morgon. Och jag är kär. Inte lycklig. Men kär. Alltid något.

20.12.17

Den enda anledningen till varför jag inte försöker ta livet av mig igen är att jag är galet rädd för att misslyckas. Sug på den!

19.12.17

Jag är så JÄVLA TRÖTT. På ALLT. Precis JÄVLA ALLT.

18.12.17

Det finns resor du gör bara en gång
På en väg som du vet går åt fel håll
Ögonblicket när en öppen dörr stängs
När du inte längre skiljer mellan fiende & vän
Det kommer dagar du ber om att glömma
Saker händer som aldrig får hända
Men du reser oss upp
Du måste resa oss upp igen min vän


Ja, återigen låter jag Jocke Bergs texter tal för mig.
För mig finns en kentlåt för varje dag, 365 dagar om året.

13.12.17

God naken natt!

8.12.17

Jag hör hur hon kiknar av skratt inne i vardagsrummet tillsammans med Daniel. Jag har lånat Hanna ett par timmar, spelar t memory och druckit coca cola.
Som jag älskar detta barn!!

1.12.17

Vanligtvis brukar mina kvällsmedikamenter få mig att tvärdäcka på 30-45 minuter. Men klockan går, drygt två och en halv timme senare är jag fortfarande lika pigg som tidigare. Det maler i huvudet.

30.11.17

Hur i helvete kunde jag göra så jävla fel?
Varför hör du inte av dig? Varför frågade du inte igår hur jag mår? Var jag är? Hur det har gått? Vad de har gjort med mig på sjukhuset? Vad som är planen? Varför lämnade du mig i mitt livs värsta form ute på trappen i spöregnet?

12.10.17

Jag är således en av de svårare borderline-fallen. Jag skadar mig själv på ställen ni inte ser. Jag använder träning och alkohol. Jag hotar om att ta mitt liv och försöker även göra det - men endast i sällskap av mina närmsta. För er andra ler jag. Och kämpar på. Är en bra mamma, bra kollega, bra syster, vän och dotter. Bara de närmsta har sett hur jag vrålar så saliven sprutar hur jag hatar mina fitt-barn och mitt jävla horliv. Bara två personer har sett mig sån. Ni andra - ni ser en söt tjej, som kämpar men som egentligen "kanske inte är så sjuk". Om ni bara visste......