Tittar på filmer på Hanna från när hon var 2,5 år. Hon pusslar, pratar massor, sjunger och ser sådär jäkla lycklig ut som bara en tvååring kan.
Jag bryter ihop. Totalt. Jag får sådan ångest eftersom jag mådde så otroligt dåligt då. Jag minns bara hur arg jag var. Arg på Hanna, på Pelle, på Stefan, på livet.
Nu undrar jag bara hur jag kunde vara så himla, himla arg på den där glada, lyckliga, underbara tvååringen. Hur kunde jag?? Vilken svikare.

Där kom den!

Ja, hösten alltså, med höstdeppen. När jag har svårt att hitta en mening med det jag gör, i vem jag är. Jag vill helst bara sova.

Det händer väldigt mycket just nu. Det påverkar mig otroligt mycket och på många sätt. Jag ifrågasätter, ältar, blir rädd, funderar, klurar. Alla mina egna monster kommer upp till ytan. Jag avskyr mina monster. Jag skulle verkligen vilja packa om min ryggsäck, ibland tar jag en annan, då känns allt fint. Men ibland, som just nu, tar jag den gamla som är full av skit och bär den på ryggen dygnet runt.

Idag har hon varit hos oss i ett halvår. Lilla Korvas!!

Nu börjas det.. Hua!

En lördag av ganska hög kvalité

Mitt livs första pvk blev satt idag. På en docka förvisso.

Många dagar med ångest och ilska har det blivit, fast utan att jag gjort uttryck för det i någon större utsträckning. Kanske börjar jag bli bättre på att hantera mina borderlineanfall? Istället för att faktiskt kasta, slå eller ha sönder något visualiserar jag det. Jag vet inte om det är bättre egentligen, men det kanske i alla fall inte syns lika mycket utåt och inte heller tar något annat skada. Förutom jag. På insidan.
Det är mycket nu. Mycket i skolan, mycket hemma. Kaos. Det går väl över..

Klara håller på att få sin första tand!

Det är löjligt så ofta jag tvivlar på mig själv. På vad jag kan. Och vill. Vet inte hur många gånger de senaste veckorna bara jag har känt för att sticka huvudet i sanden och hoppa av skolan.
Tänk om man bara kunde bli bättre på att peppa sig själv. Varför är det så jävla svårt??
Jag är så jävla bra!
Jag är så jävla smart!
Jag kan mer än vad jag tror!
Jag orkar mer än vad jag vet!
Jag är så jävla snäll!
Jag är så jävla tuff!
Kom igen nurå. Tro på det också.

P som i Pelle

Han övar. Med glädje. Och så ritar han BayMax. Min fina, fina Pojke.

Gulljumpan som satte sig på golvet bredvid mig och käkade sina popcorn medan jag pluggade.

Vilken vecka! Det har gått i ett! Skola hela långa dagarna med läkemedelsberäkning, ischemisk hjärtsjukdom och katastrofmedicin och så Klara sjuk med feber..

När man inte ens vet hur man gör en smörgås.