Fingerfäääärg!!

Hanna sjunger "jag kan inte ens stå utan din luft i mina lungor.." och säger sen: "Kan vi lyssna på den? Snäääälla!"
Mitt hjärta smälter.

Idag har vi träffat "Milla".
Hjärtat slog så fint.

Att försöka läsa en bok, på engelska, när du är så där härligt gravidhormontrött.
Resultat: bok på näsa, sovandes Jenny.
Inga konstigheter.

Konstant trött, konstant illamående, konstant huvudvärk eftersom kaffe plötsligt blev hemskt äckligt.
Då kör vi.
På fredag får vi träffa bebisen för första gången.

Snart, när som helst kan jag inte längre hålla emot. #kräks

Pelle går fram till kassan på Knuten:
"Jag vill ha lite pengar, tack!"

Medicin för lilla hjärtat.

Jag borde vara lycklig.
Jag borde vara jättelycklig.
Istället är jag som ett mörkt moln som gråter för mycket och som bara känner hopplöshet och värdelöshet.
Engelskan är för svår, jag fattar inget, och vem tror jag att jag är? Om jag nu, mot förmodan, skulle komma in på skolan, så kommer jag ju inte fatta ett skit. Jag är sån där medel, sån som klarar sig, men inte med bravur.
Det är för mycket mörker nu.
Alldeles för mycket.

Omställningen. Den där omställningen. Att från att umgås dygnet runt till en stor, tom och tyst lägenhet.
I morse, jag vill inte ens prata om i morse.
Jag vet inte om det här är en sån jävla bra idé, jag känner redan hur katastrofkänslor och värdelöshetskänslor tar över mig.

Hela kroppen värker av känslor.
Det är så vidrigt. Att känna så starkt. Att känna så mycket.

Mmmm..

Fast nej. Faktiskt inte.

Idag stod jag och ett gäng till med ryggen vänd mot SD's partiledare när han höll tal på torget.
Kändes fint att vara en av de som fredligt tar ställning mot främlingsfientlighet.

Igår var jag hos Kusefin och fick låna Jacks Batmanbrillor.
Hur jäkla snygg är jag inte?!

Det har känts väldigt ensamt idag.
Efter att ha umgåtts hela familjen, dygnet runt, i sex veckor, så blev det väldigt tyst och tomt här hemma idag.

Vilken rövig jävla dag.
Rövdag.

Det där var alltså gårdagens "supermåne".
Idag blåser hösten utanför fönstret, perfekt nu när vardagen är här.

Okej.

I morgon är det dags.
Dags att börja träna. Dags att sluta röka. Dags att..göra vardag helt enkelt.
Känns trots allt rätt så najs.

Vilken jäkla sommar!

Det går då sannerligen inte att klaga på den här semestern. Vi har verkligen sugit ut allt ur den.
Kärlek till er alla som har varit med och delat den med oss.

Så var en helt fantastisk semester till ända.

Alltså. Denna oro. Denna stress. Jag är så rastlös att det kliar inuti, ni vet där man inte på något vis kan komma åt att klia.

Fick en grymt dålig start på morgonen.
Jag överreagerade - såklart.
Men varför kan saker inte bara gå smidigt??

Det stör mig

Känner mig lite nedslagen efter gårdagens reservplats.
Ingenting känns direkt meningsfullt. Jag skulle typ kunna spela Candy Crush hela dagen och skita i allt.

Reserv - igen

En som har tackat nej. EN!!!
För i helvete!!

Idag fryser jag. Rätt så härligt faktiskt.
Idag kommer besked från antagning också.
Jag är inte ett dugg nervös. Inte ett dugg.

Hanna fick post ända från London, England idag.

Nyckel till Lappetorp - check!
Låt nu resten av veckan gå i lyckans tecken, tackar!

Rastlös långt in i själen

Jag har städat fram vår andra toalett som vi använt som förråd, jag har städat ur vår allt-i-allogarderob och sorterat barnkläder och barnskor.
Jag har satt upp tavelhyllor och pyntelipyntat.
Jag är fortfarande rastlös.

Idag fyller kusin León år vilket såklart innebar kalas i värmen.

"Jag vill inte sova i min säng. Jag vill sova i eran säng för jag bara drömmer mardrömmar i min säng!"
Mardrömmar om monster.

Vi funderar redan på en ny strategi för festdagarna 2015, och årets festdagar är inte ens över.

Ett års väntan är över

Varje morgon vaknar jag med nackont.
Varje morgon vaknar jag sjöblöt.
Och så undrar jag varför jag är så jävla tjurig..

Jag är trettiotvå år. Jag har två små barn och det kommer förhoppningsvis en tredje någon gång. Jag ska precis utbilda mig inom sjukvård. Och så vaknar jag varje morgon med smärta i nacken.
Jag börjar bli rädd. Jag börjar bli arg och frustrerad.