JAG KOM FÖR I HELVETE IN!!

Det stör mig

Känner mig lite nedslagen efter gårdagens reservplats.
Ingenting känns direkt meningsfullt. Jag skulle typ kunna spela Candy Crush hela dagen och skita i allt.

Idag fryser jag. Rätt så härligt faktiskt.
Idag kommer besked från antagning också.
Jag är inte ett dugg nervös. Inte ett dugg.

Reservplats fyra och musten gick liksom ur mig.
Ställer in siktet på plan B.

Typ så

Då bara väntar vi.
(Och pluggar arslet i bitar - såklart!)

Dag två - vem tror du att du är?

Jag fattar ingenting.
Är helt lost.
Jag räknar och räknar, suddar, börjar om, suddar, tänker om, tittar på mattevideon igen, läser igen.
Räknar.
Räknar fel.
Fattar ingenting.
Tanken kommer som en jävla atombomb: Vem fan tror du att du är?
Trodde du verkligen att du skulle klara det här?
Jag ser mig själv sittandes i soffan, fyrtiofem år, dom ringer från mitt timvikariat på ICA.
"Kan du komma in och jobba? Tuva-Li ringde sig sjuk.."
Så.
Vem tror jag att jag är?
Är jag blivande barnmorskan eller är jag Tuva-Lis vikarie?

Den där känslan när man, trots extrem trötthet, lyckats genomföra massa måsten.
Högskoleprov bokat och betalt, nytt (heltid!) schema för barnen, kollat mitt eget schema och upplägg för skolstart, försökt ansöka om de sista föräldradagarna.
Produktivt.
Hoppas allt blev rätt gjort nu bara..

Om tjugo dagar påbörjar jag alltså min resa mot att bli barnmorska.
Efter mötet med studievägledaren i förmiddags kände jag ett sånt rus av glädje, skräck, panik och framtidstro att jag bara ville tjura.
Nu har det lagt sig lite och jag är helt slut.
Let's do this!

Vi nosar på lägenheter hit och dit.
Drömmen om stan väcks varje gång.
Drömmen om att kunna vara mer spontan, om att S ska slippa ta en buss en hel timme innan tåget går, drömmen om att slippa ta bilen för att handla mjölk, drömmen om att slippa packa in barnen i bilen för att hämta deras pappa vid tåget varje kväll, drömmen om att få vänner på spontanbesök oftare igen, drömmen om att slippa bo här eftersom det patrullerar poliser här i tid och otid.
Snälla låt den drömmen få bli sann nu.
Snälla.

Jag bockar av todolists som aldrig förr. Klockan är inte en tio.
Framtiden och livet - här kommer jag!

Okej.
Där bestämde jag mig.
Ur arbetslöshetsträsket kommer fantastiska tankar och planer!