Jag ber alla i min omgivning om ursäkt.
Jag mår som ett gammalt utskitet äppelskrutt.
Jag har abstinens, eller utsättningssymptom som det så fint heter.
Jag är arg, trött och har känslor som jag inte kan hantera efter sex
månader som känslolös gråsugga.
Det går över tänker ni.
Ja visst fan gör det, men kan vi söva ner mig tills dess att det är klart?
Fan.

Typiskt Valborg - regn och hagel.
När vi kommit hem så skiner solen igen.
Ge oss riktig vår nu.
Riktig jävla vår!

Man bara måste älska det hära med Blocket.
Jag har fyndat!
Ett skrivbord, ett matbord med sex stolar och en robust utemöbelgrupp
för åttahundra rikesdaler allt som allt.
Andras skräp är mitt liv.
Typ.

Pelle kröp - på riktigt - idag för första gången!
Tack för den fantastiska presenten pojken!
You made my day!

..och tack för alla härliga sms jag har fått idag!
Ni är fantastiska!
En bassäng med kärlek till er!

820429

Tack alla ni fina som kom och grattade mig idag!
Tack!
Älskar er!

Klåda.
Sömnlöshet.
Känslor.
Nedstämdhet.
Ångest.

Vår dotter är allätare när det kommer till musik.
På vägen hem från Willys tidigare idag sa hon:
"Jag vill lyssna på Sköna maj mamma!"

Faen.

Nedrans.
Att sluta med seraquel är inte allt för skoj.
Klarvaken.
Klåda.
Saknar min djupa sömn.

Trettioett år.
HURRA!
När alla andra som blir äldre försöker tysta ner det hela och önskar
slippa kalas så bara ääälskar jag att fylla år!
Jamåjaglevautihundradeår!

Molanders, Polly och ett stort glas mjölk.
#finemangskaniveta

"Vill du inte ha din mjölk, Pelle? Då tar jag bort den förstår du om
du bråkas med mig!"

Tack för all glädje ni ger mig!

Nöjd över sitt nya skrivbord.

Hon asså.

Nu kommer den.
Ångesten.
Nedtrappning av mediciner, sluta ta mediciner, varsel om dagisstrejk,
jaga niomånaders i fjorton timmar utan att ha fått i mig dagens dos av
antidepressiva, stök, bök, dåligt samvete, en treåring med mer känslor
i den lilla kroppen än vad hon har plats med.
Och så var det cancern.
Den där jävla cancern.

Pojken sover.
Det har han gjort sen strax innan tio i förmiddags.
Pojken är trött idag.

Så mycket skräp.

Hejdå USO:n!

Farväl och tack för alla dom här sex åren.

Att bli äldre är alldeles fantastiskt och jävligt på samma gång.
Det tog mig trettioett år att acceptera mitt tjocka, lockiga hår.
Det är ganska lång tid och det har varit många arga timmar och flera
liter tårar.
Ganska banala problem.
Dock mina.
Att bli äldre betyder acceptans och förståelse.
Fint.

Hur fantastiskt det än är att få egentid och umgås med sina vänner och
gå på krogen och dricka öl och komma hem sent, så är slår det mig
hårdare för varje gång vad det är för mening med mitt liv.
Mina underbara barn.
Min Stefan som hela tiden ställer upp och stöttar.
Jag vill ha fler barn, helst nu!
Familjen.
DEN är min mening.

När hon väl har börjat kan hon inte sluta.
#somviharväntatpådessahuvudfotingar

På en sekund så kom alla känslor och tankar från den tiden i mitt liv tillbaka.
Jag har förträngt.
Det gjorde lite för ont.

Jag är inte överdrivet bakis och jag blev inte särskilt onykter igår.
Ändå är det nu jag nu jag funderar på att för alltid vara nykter.
Att se andra människor fulla och odrägliga kan räcka.
Hej sommar utan öl.
Eller?

Hemma.
Efter en väldans trevlig kväll med fina vänner och 171:- till taxin så
är jag HEMMA.

I morgon blir det kalas och sen vin med mammorna. På söndag är jag
bakis och på måndag hämtar vi MAB:en och säger farväl och tack till
lilla USO:n.

Grattis älskade Babes på din trettiofemårsdag!

Grattitulerar!

Men gushelov vad folk fyller år!
Grattis Sarah igår och grattis Emma idag!

Hej och välkommen till familjen!

"Mamma! Vi är två vänner du och jag!"
Hanna när hon är som mest fantastisk.
Vi gick på stan sen hon och jag, två vänner, mor och dotter, hand i hand.
Vi drack saft, tittade på kläder, leksaker och åkte rulltrappor.
Livet när det är som allra finast.

Världens gosigaste pojk

Familjen Von Trapp i busartagen

Nu har man sådär många datum att se fram emot igen.
16/4, 19/4, 29/4, 30/4, 20/5, 30/5, 12/7, 3/11.
Bara för att nämna några.

Idag samlade jag mitt mod och lät pojken gå lös på fruktpuréskålen.

Man FÅR bli arg på sina barn.

Så då kom äntligen årets första vårdag.
Halva april har gått.
Jag sov till tio i förmiddags och pojken är det hängigaste som finns.
Han äter inte. Eller ja, han äter men bara en fjärdedel av vad han brukar.
Och om han inte äter, kryper och klättrar och härjar så är det något
som är galet.
I morgon ska bilen få sig en titt igen.
Och så ska jag till Birgitta, och ringa vårdcentralen, och ringa hit
och ringa dit.

Händelsernas dag.
Typ.
Kollat bil, i vilken jag blev nästan kär, bytt däck, torkat
Pellekräks, sällskapat med syster på akuten, tvingat i samma syster
ett mål mat på BK, haft allvarssnack med grannen, tagit min
kvällsmedicin på tok för sent och blivit besviken på och nästintill
lurad av socialen.
Nu har jag kroppskli, en gnagande ångest, sömnavsaknad och alldeles
för många tankar som maler.
Så.., eh.. godnatt då.
Eller?

Välkomna hem!!

Grattis farfar Rolf på födelsedagen!

Han blir nio månader idag.
Lika länge ute som inne.
Hurra!

Sov gott

"Jag är Zlätan med vånnpis!"

Wow!!

Första gången på snart elva år jag inte behövde visa legitimation på bolaget.
Måste se gammal ut idag..

Jag tror mig ha lärt känna honom nu.
Pojken.
Inte ett ont finns i hans kropp och han är precis lika fantastisk som
sin syster.
Det tog bara lite längre tid.
Ja, förutom graviditeten och förlossningen då..
Du är alldeles underbar min Pelle.
Alldeles underbar.

Är det ett friskhetstecken att jag vill ha en till bebis eller är jag
bara helt enkelt jävligt dum i huvudet?

Idag tar vi hand om pojkarna lite sådär hastigt och lustigt.

Hurra! Ingen reumatism.
Då byter vi medicin istället!

Vart ända in i aftonsången är mina provsvar??

En morgon

Om jag inte var sjuk, hade jag klarat av treårstrottset bättre då?

En premiärernas dag

HURRA!!

Grattis vackra människa på din födelsedag!
(förlåt för att jag snodde din bild!)

Idag är det som om igår inte ens fanns.
Det gjorde den ju förvisso knappt heller eftersom jag sov bort typ heeela dagen.
Men idag är det bra.
Punkt.
Tack alla fina som har delat med sig och frågat hur jag mår efter
gårdagens utbrott.
Ni är fantastiska!

Jag vet att ni inte kan se det på fotot, men här ute är det så många
stjärnor på himlen.
Istället för att det ska kännas så där oändligt och oförståeligt
stort, som det faktiskt är, så låtsas jag som om det bara är väldigt
högt i tak och där uppe har nån lång jäkel satt upp såna där
plaststjärnor som lyser i mörkret.
Det är vackert.
Dessutom känns det tryggare så.

Vi måste göra något.
Vi måste sluta skämmas för att vi mår dåligt.
Vi måste sluta vara rädda för att fråga någon som mår dåligt hur hon mår.
Jag lovar att jag inte ska spy hela min livshistoria på dig, så vad
fan är du rädd för?
Är det för att du själv inte mår så jävla bra som du försöker få oss att tro?
Framkallar min depression och min ångest obehagliga känslor hos dig
för att du känner igen dig?
Helt allvarligt.
Om vi bara kunde öppna käftarna om att allt inte är rosa och
piffelipiffblinbling.
Jag är helt ärligt så otroligt trött.