- Hanna, jag är stolt över dig.
- Och jag är stolt över dig!
- Jaså? Över mig? Varför då?
- För att du ångrade dig och låte mig gå på kalas.

Hanna har varit ett litet monster hela förmiddagen och till sist kände både jag och S att man faktiskt måste göra sig förtjänt av att få göra roliga saker.
Som att gå på kalas, till exempel.
Det var därför vi kom försent, Linda.

Hanna och jag småbråkar om vilken toalett hon ska gå på för att inte väcka Pelle.
"Fast nu tror jag nog att du måste lugna ner dig lite, mamma."

Pelle går fram till kassan på Knuten:
"Jag vill ha lite pengar, tack!"

"Jag vill inte sova i min säng. Jag vill sova i eran säng för jag bara drömmer mardrömmar i min säng!"
Mardrömmar om monster.

Förbannade nacke. En hel helg förstörd. Hanna har dock varit urgullig: "Mamma! I morgon kommer du vara gladare! Jag älskar dig, fina, söta mamma!"

När Pojken ska sova

Svårt att inte skratta när P kör trolleri i den varma kvällen.
"Huckus puckus filkokus! Ingeting häääää! Vart ä nappen? Titta! Jag sitter på den!!"

"Åååh! Fiskbullar! Fiskbullar! Jag ÄLSKAR fiskbullar!"

Hanna har suttit en stund och gosat in sina fingrar i min mage, sen säger hon, så där naturligt som bara barn kan:
"Du är som en bulldeg."

- Där är din tatuering. Ska den vara kvar för alltid?
- Japp! Tills jag blir gammal och grå.
- Men då dör du.
- Ja.
- Då får vi skaffa en ny mamma.

Ok.

Det lossnar för Pojken.
Idag rabblades det kusiner, mostrar och fastrar.
"Lijon, Shanna, Eshia, Maja, Tono, Ia, Avin, Jäjjy, Lion."
Han hade även klämt ur sig "Maja, mitt dagis. Bus."
Oj, oj. Det börjar bli en liten människa av honom också.

Mormor är trög och skrynklig och killar har äpplehjärna.
- Hanna

Stefans tåg var som sagt ett par timmar sent i går.
Hanna blev jätteledsen på väg hem i bilen och jag försökte lugna och förklara varför vi inte hämtat pappa som vi brukar.
"Men jag kommer oroa mig för pappa!"
Lilla, lilla hjärtat.

Vi bråkar om huruvida det ska köpas sådana där små fruktsmoothies på Willys eller ej.
Hon skriker och tårarna rinner.
Bakom oss står en man, en annan pappa, och väntar på att få komma förbi varpå jag tar Hanna i handen för att bereda väg.
Då ser Hanna sin pappa och skriker:
"Pappa! Ta bort henne!!"
Som att jag skulle ha varit en främmande kärring.
Det blev hur som helst inga smoothisar den här gången.

- Mamma? Ska du bli barnmorskare?
- Ja, jo. Jag tänkte det.
- Neeej! Då måste du klippa håret och jag vill ha ditt hår jätte, jätte länge.
- Va?! Nej. Inte måste jag väl klippa av mig håret för att bli barnmorska heller. Jag ska hjälpa mammor att få ut bebisar ur magen.
- Ska DU??
- Ja...?
- Neeeeej! Då kommer jag saaaakna dig!
Många funderingar vid läggdags.

Ikväll ska vi titta på "Festivimedivalen".

"Men va tyst då pappa så jag kan lyssna på ditt hjärta!"

"Pappa! Jag kan inte bada i det här vattnet, för jag har pruttat i det!"

Hanna sätter sig ner mitt i stegen med armarna i kors när alla barn (större barn, vart fan är föräldrarna??) tränger sig före henne upp för den stora, uppblåsbara rutschkanan.
Med den typiska Lilla My-minen säger hon:
"Det här blev stressigt. Det här blev jättestressigt!"

Hannas betyg på julafton:
"Det har varit en jätterolig och busig dag. Och GLAD dag!"

I morse kom Hanna in till mig och säger klagande:
"Mamma! Jag kan inte sova när du hostar så där högt."