30.6.11
29.6.11
28.6.11
Planer för i morgon:
Spana in ny lekpark.
Bli brun.
Ha picnic.
Leka med I och J i den nya lekparken.
Bli ännu mer brun.
Poolbada.
Fika.
Njuta.
Bli brunare ändå.
Gå på kalas.
Spana in ny lekpark.
Bli brun.
Ha picnic.
Leka med I och J i den nya lekparken.
Bli ännu mer brun.
Poolbada.
Fika.
Njuta.
Bli brunare ändå.
Gå på kalas.
Sorterat under:
Hanna Bianca,
lyx,
sommar,
vardagsglädje,
vännerna
27.6.11
Då gör vi ett nytt försök i morgon.
Dagis och jobb.
Dagis och jobb.
Sorterat under:
dagis,
Hanna Bianca,
jobb,
åkommorna
26.6.11
Idag har jag återigen haft en inre monolog, med mig själv, om huruvida
jag ska säga till kärringjäveln som står en decimeter ifrån
mig i kön på City Gross.
jag ska säga till kärringjäveln som står en decimeter ifrån
mig i kön på City Gross.
Vad fan är det för fel på folk?
Vet dom inte att man har en viss space?!
Den utgör i runda slängar en halvmeter på varje sida.
Kom för fan inte in i min space!!
Kärringjävlar.
Jag borde..
..packa Hannas dagisprylar.
..måla om mina naglar.
..tvättat håret.
..städa undan Hannas leksaker.
..rakat benen och busat, för det ska bli tokvarmt i veckan.
..sluta smälla i mig glass och godis.
Men.
Här sitter jag, och slöar, för det är mycket skönare.
"Attackmåsarna sätter skräck"
Jorå minsann.
"Men måsen attackerar aldrig, utan bara störtdyker och stannar en meter ifrån."
Men oj så bra. Då behöver jag ju inte vara rädd.
Måsen har ju en sjuhelvetes känsla för avstånd.
"Men måsen attackerar aldrig, utan bara störtdyker och stannar en meter ifrån."
Men oj så bra. Då behöver jag ju inte vara rädd.
Måsen har ju en sjuhelvetes känsla för avstånd.
25.6.11
Midsommarafton firades med sillunch och Janssons ute i syrenbersån hemma hos mamma och pappa för att sedan fortsätta ute i "Gamla" på vischan med ett helt gäng vänner med ungefär lika många barn.
En finfin dag med andra ord.
Stort tack till alla som gjorde det så lyckat!
En finfin dag med andra ord.
Stort tack till alla som gjorde det så lyckat!
Sorterat under:
familjen,
Högtider,
sommar,
vardagsglädje,
vännerna
24.6.11
23.6.11
Snart midsommarafton och jag borde ha lagt mig i sänghelvetet (nä, jag ääälskar min säng!!) för länge sen.
Men räkningar, pengar, a-kassakort och föräldrapenningsdagar upptog en timme eller två av vår torsdagskväll och nu tänkte jag be mannen i mitt liv göra dagens "Steg för steg" i lokalblaskan på mig.
Sen kan vi sova.
Med lite, lite tur så kanske det blir sovmorgon också.
Men räkningar, pengar, a-kassakort och föräldrapenningsdagar upptog en timme eller två av vår torsdagskväll och nu tänkte jag be mannen i mitt liv göra dagens "Steg för steg" i lokalblaskan på mig.
Sen kan vi sova.
Med lite, lite tur så kanske det blir sovmorgon också.
Bla bla blä.
Jag kräks. Jag var ju för fan här i januari för i helvete.
Jag kräks. Jag var ju för fan här i januari för i helvete.
Sorterat under:
arbetsförnedringen,
fucked up
Uuäk.
Vädret säger allt om hur jag mår denna morgon.
Arbetsförnedringen nästa.
Som om tio grader och spöregn inte räckte liksom.
Vädret säger allt om hur jag mår denna morgon.
Arbetsförnedringen nästa.
Som om tio grader och spöregn inte räckte liksom.
Sorterat under:
arbetsförnedringen,
sommar,
väder
22.6.11
Idag hade jag, mitt i en annars ganska så jävlig dag, en kund som jag
hamnade i ett samtal med.
Det hela började med att jag frågade honom vad han hade på hjärtat.
"En hjärtinfarkt, annars behöver jag ett par justa jeans."
Han berättade att han för två månader sedan fått en infarkt, slutar
röka på stört då en tredjedel av hans hjärta tydligen bara var skräp,
egentligen skulle han, femtiotvå år gammal, vara död nu.
Han sålde alla sina företag på en månad, gav sina barn en del av
vinsten och shoppat upp resten.
Inte riktigt. Så klart.
Men typish.
"Jag vet inte om jag finns kvar i morgon."
Leva i nuet.
Ska man behöva typ dö innan man inser det?
"Tack för strålande service! Ha en underbar sommar!"
Jag tror inte att servicen betydde något egentligen, utan vad han
behövde var att få berätta sin historia.
För någon som ville lyssna.
hamnade i ett samtal med.
Det hela började med att jag frågade honom vad han hade på hjärtat.
"En hjärtinfarkt, annars behöver jag ett par justa jeans."
Han berättade att han för två månader sedan fått en infarkt, slutar
röka på stört då en tredjedel av hans hjärta tydligen bara var skräp,
egentligen skulle han, femtiotvå år gammal, vara död nu.
Han sålde alla sina företag på en månad, gav sina barn en del av
vinsten och shoppat upp resten.
Inte riktigt. Så klart.
Men typish.
"Jag vet inte om jag finns kvar i morgon."
Leva i nuet.
Ska man behöva typ dö innan man inser det?
"Tack för strålande service! Ha en underbar sommar!"
Jag tror inte att servicen betydde något egentligen, utan vad han
behövde var att få berätta sin historia.
För någon som ville lyssna.
21.6.11
Är det bara jag som har ångestmage redan kvällen innan jag ska lämna på dagis?
Hon kommer gråta när jag går och jag kommer vara stressad till jobbet.
Inte nog med det, hon ska dessutom vara där heeeela dagen.
Min lilla plutt.
Hon kommer gråta när jag går och jag kommer vara stressad till jobbet.
Inte nog med det, hon ska dessutom vara där heeeela dagen.
Min lilla plutt.
Sorterat under:
dagis,
Hanna Bianca,
jobb,
ångest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)