Att försöka hålla på regler mitt i natten suger.
"Jag SKA sova i eran säng!"
Jag blev arg. Hon snodde en av mina kuddar och gick tillbaka till sin säng.
Hela jag är ett dåligt samvete idag.

Jag är svintrött men rädd för att sova.
Men i morgon drar jag och ser världsbästa bandet.
En heldag, eller ett helt dygn, med en av mina bästa vänner, öl, sol och grym jävla konsert.
Det är jag värd.

Jag har haft den vidrigaste natten på jag vet inte hur länge.
Mardrömmarna avlöste varandra och jag hann inte återhämta mig mellan. Jag hann knappt somna om innan nästa mardröm var påbörjad.

Att somna på rutin

Hur som helst.
Hanna! Vår fantastiska, underbara Hanna gör sin mor så stolt att hjärtat spricker.
Varje kväll med de nya nattningsrutinerna har funkat!
Hon är så jävla duktig!
Gulliga, stora unge!

Jenny vs Hannas nattningsrutiner:
2,5 - 0!!

Kanske var det en taskig dag att påbörja nya läggningsrutiner här på Teatergatan.
Jag kom i alla fall halvvägs till mitt mål - fröken somnade UTAN mitt hår!

Inväntar Sömnen.
Värdelöst.

Där dunsade naturkunskapsboken in på hallgolvet och väckte lilla mig som sov på soffan.

Vaknade upp bredvid den här platstjyven i morse.

Nu har halva mars gått och mitt liv består av funktioner, logaritmer, av sömnsvårigheter, flyttkartonger, trötta barn, av tvätt, ångest och matlagning, kopiösa mängder kaffe och tropisk juice.
Och snus.
Snart är mars över och då har jag hunnit med att bli godkänd i matte b och byta bo och börjat läsa naturkunskap b.
Du är SÅ välkommen april!

Hittills har Pojken somnat i famnen varje kväll.
Efter att i fyrtio minuter ha försökt få honom att somna lade jag nu in honom i spjälsängen och sitter i fåtöljen bredvid.
"Mamma! Hej hej! Mamma? Hej hej!"
Känns kört.

Pojken som somnade ovaggad direkt efter lunch.

Så somnade båda barna innan klockan åtta.
I morgon är det dags.
I morgon börjar dagis igen och Pojken, min lilla minibebis på två kilosar, ska skolas in.
Tiden går.

Söndag 5 januari.
Dagen jag sov bort.

Igår brann himlen, idag är adventsstjärnorna på sina platser och
barnen slocknade ovaggade innan klockan sju.

Somnade visst på soffan.
Sov över lunchen.
Ska hämta H halv två, vaknade tjugo över ett.
Väcka Pojken.
Iväg.
Tillräckligt vaken för att köra?!
Herre min jävla pip.
Sånt där kan verkligen paja det mesta, men det gick.
Det var kaos, katastroftänket lade sig som ett tungt täcke över mig,
men jag klarade det.
Ordningen återställd.

Egentligen är det ju jäkligt logiskt.
Sömn behövs i tillräcklig mängd för att man ska må bra.
På mig har det blivit jättetydligt efter det här året.
Ändå, ääändå sitter jag uppe till mitt i natten ibland och mår väldigt
dåligt dagen efter.
Det är som en bakfylla, fylld av ångest och trötthet.
Att det ska behöva ta en sådan jävla tid att lära sig.

En natt i Hannas säng, tillsammans med Hanna.
Det ger en stel kropp dagen efter kan jag berätta.
I kväll drar vi till Globen och ser Bruno.

Tack ska du ha Vintertid!
Pojken somnade sittandes i sin pappas knä strax efter 18 och Hanna
somnade 19.15.

Jag var nästan helt säker på att Pojken försökte säga mig någonting
(att det var sovdags) när han kröp runt på golvet och powergosade i
förmiddags.
Jag hade hur som fel.