Om jag inte var sjuk, hade jag klarat av treårstrottset bättre då?

Jag hatar Facebook

Till era skrytsamma, tramsiga och "lyckliga" facebookmuppar:
Två sobril och en bortsoven dag senare - jag är besviken på mitt liv,
jag hatar mina älskade barn, jag är arg, deprimerad och har diagnosen
emotionell personlighetsstörning med tendenser till tvångssyndrom.
Toppa det era jävla glada, perfekta idiothelveten!

Igår hände det alltså.
Igår fattade jag varför folk blir religiösa.
Jag mådde redan från början inget vidare och så tittade vi på
"Vetenskapens värld".
Månen, jordens uppkomst..
Det var då jag fattade.
Det är så jävla komplicerat och slumpartat hela den här jävla skiten
att vi finns så visst i helvete är det så mycket enklare att tro att
det var en skäggig gubbe som skapade det här.
Det är överväldigande och fullständigt ogreppbart hur jag idag sitter
i den här soffan och just nu bloggar.
Sen blev det för mycket.
Helt plötsligt fanns det ingen mening.
Med något!
I panik tog jag mig till köket och väl där fattade jag ingenting längre.
Varför ska jag diska flaskorna?
Varför ska jag äta?
Allt är bara slump och sån jävla tur.
Månjävel.
Varför lever jag och vem kan man lita på?
Vetenskapen är bara ett jävla antagande och slutsatser men det är
ingen som riktigt på riktigt kan veta helt säkert.
Tro fan att man tror på farbrorn med skägg.

Är den här tjejen schizofren?
Jag hoppas då verkligen att det inte ligger och lurar något sånt djupt där inne.
Det skulle vara en tragedi.
Ibland undrar jag vad jag har blivit.
Känner ingen iver längre.

"Jag vill gunga upp i luften!"
Så klart hon ska få gunga upp i luften tänkte jag och gav henne fart.
"Du håller i dig va?" manar jag och ger henne lite mer fart.
Det skulle jag inte ha gjort, för då glider hon av gunghelvetet och
hamnar på något jävla vis på nacken huvudet och ryggen och gör en
kullerbytta.
Helvete!
Runt omkring står föräldrar och dagisfröknar och ser allt och får nu
beviset på vilken rutten mamma jag är.
Jag gungar min dotter så hårt att hon åker av.
Helvete.
Fylld av skuld och skam rusar jag fram till Hanna som gråter, rädd och
kanske skadad.
Helvete!
Jag tröstar, säger förlåt hundra gånger, jag skäms.
Fan.
Gav jag henne så hård fart?
Vilken ansvarslös idiotmamma jag är.
Gud vad ska dom andra tro om mig?
Deprimerad, sjukskriven och benägen att skada mina barn?
Det var ju inte meningen.
Hon ville ju bara gunga upp i luften.
Ja, så blev det ju, så på sätt och vis fick hon ju sin önskan uppfylld.
Fan.
Jag svär igen.
Fan.

Jag skakar.
Har en irriterande känsla i kroppen, det liksom kliar och svider.
Rastlös.
Nerverna är utanpå.
Om nånting, det minsta går fel nu, då exploderar det.
Jag känner det.
Egentligen vill jag bara fly.
Lämna.
Gå.
Springa långt, långt bort härifrån.
Bort från gnäll, bort från disk och skitiga golv. Bort från gammal
torkad pasta i hörnen och bort från dammiga fönsterbrädor.
Allt irriterar, allt stör.
Försöker blunda, försöker andas.
Men benet rör sig, det rör sig i otakt.
Rastlös.
Jag gungar fram och tillbaka. När jag tvingar mig själv att sluta så
börjar benet igen.
Otakt.
Det stör.
Det kliar. Svider.
Jag måste gå.
Ut. Bort härifrån.

(Den här känslan som jag har är inte min..)

Medicinen hjälper nog ändå.
Känslorna fastnar.
Det som annars brukar resultera i glädjetårar, nostalgitårar,
melankolitårar, argtårar, frustrationstårar fastnar.
Allt fastnar i bröstet och bildar en klump.
En klump som gör ont.
Jag gråter inte längre.
Jag blir heller inte hysterisk längre.
Men ontet, det gör fortfarande lika ont.

(..den blev kvar, är den din?)

Just nu önskar jag att vi inte skaffat ett barn till.

Det är väl inte så stor idé att somna om nu.
Egentligen.

Han är omättlig!
Mina tuttar kommer behöva gå i pension vid trettio års ålder.

Fast allvarligt.
Vad gör man när man inte kan gå för att höftpartiet inte håller ihop längre?
Vad gör man?
Allvarligt!!

Någon som råkar ha ett par kryckor eller kanske till och med en
rullstol ståendes?
Behöver låna.
Bara ett par månader.

Nu är jag där igen.
Nässpray, Alvedon och högar med näsdukar.

Kul att min dator nyss tvärdog stora kollapsdöden med typ flera tusen
bilder som inte var säkerhetskopierade.
Kul.