16.10.12

(Den här känslan som jag har är inte min..)

Medicinen hjälper nog ändå.
Känslorna fastnar.
Det som annars brukar resultera i glädjetårar, nostalgitårar,
melankolitårar, argtårar, frustrationstårar fastnar.
Allt fastnar i bröstet och bildar en klump.
En klump som gör ont.
Jag gråter inte längre.
Jag blir heller inte hysterisk längre.
Men ontet, det gör fortfarande lika ont.

(..den blev kvar, är den din?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..