Korvlåda.
Jag kan inte spela nåt av mina spel ordentligt utan det där sketna Facebook..

Hejdå skrytbook!
Det var trevligt att ses men jag säger som min vän Håkan: Det finns
bara engelsk konfekt kvar i godisskålen som jag äter fast jag inte
gillart och jag mår bara illa.
Typ så.
Gnatt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article17047660.ab

Exakt.

Jag hatar Facebook

Till era skrytsamma, tramsiga och "lyckliga" facebookmuppar:
Två sobril och en bortsoven dag senare - jag är besviken på mitt liv,
jag hatar mina älskade barn, jag är arg, deprimerad och har diagnosen
emotionell personlighetsstörning med tendenser till tvångssyndrom.
Toppa det era jävla glada, perfekta idiothelveten!

Tänk om jag skulle lägga ut på Facebook dagens solskenshistoria om
hur JAG idag hjälpte en skruttig, stackars äldre dam in på
vårdcentralen, om hur glad hon blev och hur mycket det betydde för
henne, och detta trots att jag redan var sen till mitt eget besök.

Jag har inte bloggat, inte wordfeudat o knappt facebookat sen i lördags.
Jag gick in i cyberväggen helt enkelt.
Faktum är att det känns rätt bra.

Räkningarna är betalda, det blev pengar över den här gången med.
Nya Facebook förvirrar mig och ölen var god.
Nu är det dags att sova för i morgon vankas det kalas.
Dubbelt upp.
Gnatt.

Var just med om Facebookhets.
(Facebookhetz)
Egentligen gillar jag ordet "styrkekram".
Jag gillar det massor när det verkligen är det jag behöver ha.
Av en RIKTIG vän.
Inte nån skitnödig bekant som vill vara med på ett hörn och tycka lite
synd för att ha gjort sitt.

Ibland hatar jag Facebook.
Nu har jag spammat newsfeeden igen.
(förmodligen i beliiiiv)
Blåbär.

Försöker förstå.
Det där med Bloglovin o Facebook alltså.

Tänk så fantastiskt det är när man får svar på momangen när man funderar.

(o så vill jag be om årskort för att jag spammade facebook med min länk idag. Tekniken är inte alltid bara underbar)

Jag va inte tillräckligt snabb..

Ps.

Förlåt för allt jävla ångestdravel om Facebook.
Ni som är insatta förstår nog min ångest.
Ni som inte är det - kanske att jag någon dag gör en väldigt lång historia kort och berättar.
Gnatt.

Ds.

Jag funderar på det där med det där förbaskade Facebook.
Ska jag börja om från början?
Ta bort allt och alla och sedan bara plocka godbitarna?
Då försvinner ju alla mina foton med alla rara kommentarer.
Men att börja om på nytt kanske vore skönt.
Vad tror ni?
Med det skulle jag också få bort den, och dom jag helst av allt vill få bort.
Nä.
Jag vet fan inte.
Det där satans jävla facebook alltså.
Vad tycker ni?

Här sitter jag och tittar på fotboll, dricker glögg ur mammas och pappas första gemensamma kaffekoppar och avskyr "Barnmisshandel-kedjebrevet" som folk lägger upp på sina Facebookstatusar.

(å andra sidan är jag överlag mycket allergisk mot alla dessa statusar som ska kopieras och klistras in om att jag har världens bästa mamma (vilket jag förvisso har..), eller att det är stora-son-dagen, till vilken jävla nytta. Jag sliter mitt hår! För att inte tala om dessa förbannade jävla särskrivningar. Ska det var så sketans jävla svårt? Man hör väl, eller ser väl att skiten ska sitta ihop?!? Fan.)

They don't really care

Tänk om någon av dom jag just tatt bort från min FB skulle bli ledsen?
Knappast troligt.
De har ju förmodligen redan tagit bort mig.
Fånigt, men det är lite så jag funkar.



Så kan det vara.
I morgon tar vi nya tag och försöker få till en träff med trasiga Christine.
Onsdag, onsdag - halvvägs till helg och min första mors dag.
Cool.

Är det fräckt att redigera sin vänlista på Facebook..?
Ta bort några som man liksom aldrig har kontakt med i alle fall..?
Är det fräckt?

Facebookvänner

Jag har nu gjort en liten undersökning på mig själv och kommit fram till följande:

Jag har totalt 217 vänner på Facebook varav 13 av dom är släkt på något vis.
Av alla dessa är det 2 stycken som jag inte ens känner och 39 stycken som jag bara hälsar som hastigast på.
Då har vi 176 stycken som jag faktiskt "pratar" med både på Facebook och i det "verkliga" livet.
Slutligen är det 36 stycken av alla dessa människor som jag skulle kunna ta en fika med utan att det skulle kännas särskilt krystat eller jobbigt och av dessa 36 så är det tragiskt nog bara 21 jag faktiskt fikar med och då är 6 av dom familjemedlemmar.

Jag gillart!

Kusin skrev på Facebook:
"I bland blir det inte som man tänkt sig. Ibland bli det faktiskt bättre :)"
Jag gillart!