Så då kom äntligen årets första vårdag.
Halva april har gått.
Jag sov till tio i förmiddags och pojken är det hängigaste som finns.
Han äter inte. Eller ja, han äter men bara en fjärdedel av vad han brukar.
Och om han inte äter, kryper och klättrar och härjar så är det något
som är galet.
I morgon ska bilen få sig en titt igen.
Och så ska jag till Birgitta, och ringa vårdcentralen, och ringa hit
och ringa dit.

Händelsernas dag.
Typ.
Kollat bil, i vilken jag blev nästan kär, bytt däck, torkat
Pellekräks, sällskapat med syster på akuten, tvingat i samma syster
ett mål mat på BK, haft allvarssnack med grannen, tagit min
kvällsmedicin på tok för sent och blivit besviken på och nästintill
lurad av socialen.
Nu har jag kroppskli, en gnagande ångest, sömnavsaknad och alldeles
för många tankar som maler.
Så.., eh.. godnatt då.
Eller?