Nu när jag inte är så arg längre..

Jag vill till och börja med se mig själv som ledig, inte arbetslös.
Jag ska njuta av att det är vår, sola fram fräknarna på näsan, jag ska anse mig förtjäna den egentid jag kommer få när Hanna är på dagis femton timmar i veckan, jag ska vila, gravid som jag är.
Jag ska dricka kaffe på en filt, äta en glass och leka i lekparker med min gullunge och med mina fina vänner.
Jag ska känna efter varje helg och inför varje helg hur underbart det är att veta att jag får spendera den, hela den, tillsammans med min familj, inte på jobbet.
Jag ska träna, lunka på stan, sitta på en bänk.
Jag ska sluta stressa och jag ska gå långsamt hem från dagis och titta på magnolian varje gång och njuta av solen och fåglarnas kvitter.
Jag ska.
Jag vill och jag kan.
Visst blir det inte lika många glassar som jag tänk, eftersom jag inte kommer ha någon inkomst men det är ju också bra, för då kommer jag ju förhoppningsvis inte gå upp så förbannat mycket i vikt.
Jag behöver inte jobba med feber något mer, för att ställa upp och vara snäll mot alla andra.
Jag behöver inte ha dåligt samvete något mer, för att jag kanske inte orkar som förr.
Jag behöver inte.
Jag ska ha det bra.
Så jävla bra till och med.