Nej då.
Men jag förväntas klara saker på samma sätt som alla andra trots min diagnos.
Jag förväntas inte bli rasande.
Jag förväntas ha samma tålamod.
Varför fick jag överhuvudtaget diagnosen?
För att psykologen tyckte det var lite kul att ställa den?
För att vi inte hade nåt bättre för oss?
Jag har BORDERLINE.
Jag blir rasande, för mig kan en missad tid innebära katastrof, jag älskar i kvadrat, jag hatar lika mycket.
Jag vill göra mig själv illa när det blir svart inuti. Det skulle kännas bättre då. För stunden.
Det är många gånger svart eller vitt för mig. Trots att jag VET att det egentligen inte är så.
Jag ställer skyhöga krav på mig själv samtidigt som jag är osjälvständig och osäker på mig själv.
Jag ÄR inte Jenny Borderline Wahlstedt, men jag bär det med mig vart jag än går. Jag har en diagnos.
En diagnos som i halva mitt liv för mig har inneburit ett känslomässigt handikapp.
Jag kämpar hela tiden.
Sen jag fick diagnosen för över ett år sen har det gett mig FÖRSTÅELSE.
Förståelse för mitt beteende, men att jag förstår innebär inte alltid att jag kan hantera det.
Snälla, kom ihåg det.
Jag ÄR inte Jenny Borderline Wahlstedt, men jag bär det med mig vart jag än går. Jag har en diagnos.
En diagnos som i halva mitt liv för mig har inneburit ett känslomässigt handikapp.
Jag kämpar hela tiden.
Sen jag fick diagnosen för över ett år sen har det gett mig FÖRSTÅELSE.
Förståelse för mitt beteende, men att jag förstår innebär inte alltid att jag kan hantera det.
Snälla, kom ihåg det.
Och läs gärna:
http://www.1177.se/Sormland/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-innebar-diagnosen-borderline/
Du är så jävla grym och jag tycker det är starkt av dig att vara rak, ärlig och säga precis som det är utan att linda in det. Förstår att det inte alltid är lätt även om jag aldrig kommer förstå exakt hur det känns. Fortsätt vara öppen och be inte om ursäkt för att du är du! Jag tycker du är fantastisk<3
SvaraRadera