Det brinner i askkoppen fru Gårman

Vi har fått en ny vägskylt här i staden! Kunde väl egentligen inte bry mig mindre samtidigt som jag tycker att det är så fantastiskt provocerande. Fru Gårman har fått en plats på Stockholmsvägen. Det sägs att regeringen har gett vägverket uppdraget att göra det mer jämställt i skyltvärlden. Så jävla fjösigt!
Fru Gårman har kjol o långt hår… är det jämställt? Jag har fan byxor o kort hår – kortare hår än min sambo till och med. Inte för att det är det viktiga, bara en liten, liten detalj i det stora hela!
Finns det inte bättre uppdrag för regeringen att delegera när det gäller jämställdheten?
Samtidigt som jag inte bryr mig så tycker jag att det är provocerande…
Känner ni er mer jämställda nu kvinnor?
Nej då.
Jag känner mig mest hånad!

Idag är det 1 år sedan jag låg på operationsbordet för att ta bort cellförändringar.
Jubileum eller årsdagar kan jag tycka är viktiga. Det kanske inte är så kul att tänka på jobbiga saker, men det kan ju ge en liten spark i baken så man rätar på ryggen o tänker: ”Fan jag klarade det!”
Eller nåt..
För mig var beskedet om cellförändringarna lite av en mild dödsdom. Jag var helt hundra på att jag skulle bli barnlös för att de skulle tabba sig under operationen.
Men det kanske inte är så stort och allvarligt egentligen, cellförändringar innebär ju inte cancer. Det är ju trots det så att man aldrig får glömma att det som är jobbigt eller stort för en person också är det för just henne, oavsett om barnen i Afrika inte har någon mat… Det är ju, eller åtminstone borde det vara, sitt eget liv man lever!