Knattefotboll och grillade burgare

Ännu en dag går mot sitt slut.
Känns som om det har hänt en del idag.
I alla fall i kroppen.
Kanske är det all den friska luften igen..

Vi började hur som med att trängas med alla Oppeby-löpare på Skogsvägen.
En kopp kaffe i solen i mammas och pappas berså. Det stank tyvärr gödsel och grannarna trimmade häckar, blandade cement och väsnades rent allmänt.
Det blev en snabb kaffe för att sedan titta på knattefotboll.
Det var León vi skulle titta på.
Han dribblade som en galning och lyckades dessutom göra ett mål.
Dock förlorade Harg derbyt, och Stigtomta (hua!) vann till sist med 4-9.
Efter att ha studerat alla dessa småbarnsföräldrar med videokameror i högsta hugg (det var framför allt Stigtomtarna som höll i dessa)tog vi vårt pick och pack och grillade i svägerskans trädgård.
Mumsiga hamburgare och tzatziki.
Maten smakade ljuvligt men jag kunde inte låta bli att fundera.
Kommer jag också stå där med videokameran i högsta hugg en dag?
Är det ett sådant liv jag vill ha?
Vill jag stå där som en hysterisk, nervös och hejande mamma och filma?
Så klart att jag vill!
Men tanken kändes lite främmande för en stund.
Men, så klart att jag vill!
Och ska!

Nu ska jag mysa upp mig i soffan, dricka en kopp te och sedan somna.
Jag är så trött!

Tack för idag alla ni som har medverkat till att göra denna dag så trevlig och mysig!
Krya på dig Alvin min söta lillprins.♥
Och sluta skrämmas för guds skull!
PoK