Tänk vad det lilla kan göra

Förra sommaren satt vi, nyinflyttade på vår balkong.
Vi satt där en kväll och njöt av solen.
Man hörde fåglar kvittra runt om i träden, men det fanns en fågel som vi gillade lite mer än de andra.
Han lät som E-types "coming up- coming up", vilket roade oss enormt.
Fråga mig inte varför, men roade var vi.
Vintern gick och ibland när vi gick till eller från garaget brukade jag fråga Stefan om han trodde att vår kära fågel skulle komma tillbaka.
Våren har varit på besök en stund och inte har jag hört vår "coming up-coming up-fågel".
Så.
Helt plötsligt.
Här om kvällen hörde jag honom.
Jag stack in huvudet och tjoade till Stefan att han är tillbaka!
Alldeles lyrisk blev jag!
Han är tillbaka vår lilla fågel!
Kanske anser ni att jag är lite smått lustig då jag reagerar så, att jag blir alldeles lycklig över att han är tillbaka.
Jag kan inte rå för det.
Kanske är det sommaren.
Kanske är det hormonerna.
Kanske är det bara den halvknasiga tryggheten i att han faktiskt kom tillbaka.
Kanske är det bara jag som är konstig.
Eller så är det kanske en blandning av allt det jag just sagt..
Kanske är det så.
Det spelar ingen roll.
Vår "coming up-coming up-fågel" är tillbaka.
Och jag tycker att det är mysigt.