Sov länge dag.
Måste ha vinklat persiennerna åt fel håll.
Tog med oss lite kakor och styrde kosan mot Spindelplan när vi till sist blivit som folk.
Leon var otroligt understimulerad och gjorde hyss och väsnades mer än vanligt.
Vid ett tillfälle bad jag honom lyssna på mig då han hade knuffat sin lillebror.
Jag mindes med ens ett tillfälle när jag själv var liten.
Vi var på besök hon min moster i Kvicksund.
Jag minns att jag inte alltid tyckte att det var så skoj att vara där och tiden kunde gå väldigt långsamt.
Jag blev väl som Leon var idag, blev lite rastlös och jobbig.
Min morbror och hans tjej var också där, och jag är inte helt på det klara, jag var ju så liten, men helt plötsligt fick min morbror Patrik nog och sa åt mig att skärpa till mig. Han sa att jag inte kunde få uppmärksamhet hela tiden.
Jag minns att tonen i hans röst gjorde mig ledsen och rädd.
Jag gick ut i hallen och satte mig och skämdes, vet inte hur länge, men det kändes för mig som en evighet.
Så när jag idag försökte prata allvar med en liten pojke på 2½ år som inte ens kan göra sig förstådd än fick jag dåligt samvete.
Väldigt dåligt samvete.
Jag kom ju ihåg hur jobbigt jag tyckte det var när Patrik sa till mig på skarpen.
Men han har det inte lätt lilla Leon just nu..
Men det kommer att bli bättre.
Dessutom hörde jag honom säga två nya ord idag!
Min lilla prins. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..