Funderingar.

Jag vill.
Men kan inte.
Ska det vara så svårt?
Är det kanske så att det kan vara något som är fel?
På mig.
Inte vet jag.
Ibland ska man läsa på lite bättre, ibland så får man helt enkelt ta saker för vad de är.
Man får ta sig fram, en dag i taget.
Man kan inte få allt här i världen, sägs det.

Jag minns en kommentar.
Jag önskar att jag svarat med något bättre.
Något surt, något frätande så denna människa inser att man inte kan bete sig så.
Att personen i fråga inte är bättre än andra.
Men det gjorde jag inte.
Jag sa inget avsnoppande tillbaka.
Jag är för snäll.
Mot de som inte förtjänar det.

Min svaghet är också att jag inte reagerar på det sätt jag skulle önska att jag gjorde.
Mina vassa kommentarer kommer först senare.
Dessutom gråter jag när jag blir arg och blir arg när jag är ledsen.
Önskar att jag inte fungerade så.

Pretto.
Pretentiös.
Snobbig.
Fast på ett halvdassigt och wannabe-vis.
Kanske att folk som inte hittat sig själva tycker att det finns någon slags mystik runt sådana människor.
Men inte jag.
Inte längre.
Snobbig.
Fast på ett medvetet omedvetet plan.

Vissa människor borde helt enkelt jobba hårdare på att få insikten om att de inte är bättre än andra.
Livet skulle bli lite trevligare då.
Betydligt trevligare.

Eller?