Så klart att jag gick ner till tvättstugan.
Förmår ju inte annat.
Man kanske får arga blickar på sig annars.
Det är i alla fall vad min vän Samvetet varnar mig för.
Jag slogs av hur mäktigt gott det luktar ute.
Nyklippt gräs.
Asfalt som börjar bli fuktig av regnet.
Gräset, träden, blommorna.
Ännu en bra anledning till att sluta röka.
Jag kan andas in dessa dofter så mycket att det nästan gör ont i lungorna.
Jag älskar den här årstiden.
Den luktar gott.
Den gör gott.
Den är ljus och varm.
Den överöser mig med melankoli, nästan så jag kvävs.
Den gör mig dyster.
Den gör mig glad.
Kan man bli mer förvirrad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..