nu är det över

Så kul att se familjen Gustavsson igen!
Begravningen var väldigt fin - o jobbig så klart! Lätt till tårar? Nej då..inte alls!
Eller jo..
Första låten gick ju åt skogen egentligen, dumma, dumma nervositet och dumma, dumma skor!
Benen skakade så jag inte kunde hålla tonen.
Men så kan det va.
Tog av mig skorna o tänkte inte låta dom förstöra för mig i sista låten.
Amazing Grace, eller Oändlig nåd som den heter på svenska, gick betydligt bättre.
Det är ju bra!
Som avslutande sång så måste det gå bra.

Begravningar är så skumma.
Man sörjer som bara fan en stund i kyrkan för att sedan åka någonstans och fika och skratta igen.
Det är förvisso bra, att man kan umgås och ha trevligt.
Det är väl vad den bortgångne skulle ha velat.
Men det känns så fel..
Kommer ihåg att det kändes skumt på just det sättet efter farfars begravning.
Men det är kanske så det ska vara, för det är väl ingen som slutar sörja bara för att man lämnar kyrkan?!
Nej.
Men i alla fall..
Begravningar är så skumma.
Tack familjen Gustavsson för att jag fick vara med.
Och tack Danne för din hjälp med kompet!
Guld värt!
Det tar vi ett gäng öl på!

Kram alla!

nerverna utanpå kroppen

Hualigen!
Idag är det begravning.
I morgon är det tandläkaren.
På fredag är det dags för kvinnovecka.

Fin vecka det här..
Fin vecka.

som en bro över mörka vatten ska jag bära dig..

Trots att jag inte kan och att det gör ont har jag spelat gitarr.
Jag har ylat Amazing Grace på svenska och är så trött på att höra min egen röst!
Jag börjar låta som en gammal tant, som di dära 80-åringarna som med grått krulligt hår står o sjunger psalmer i kyrkan.
Nu ska jag i alle fall iväg o träffa Danne så vi kan repa lite inför morgondagen.
Mitt hjärta slår dubbelt så fort bara jag tänker tanken på i morgon.
Jag är så nervös..
Och nej - det är inte bra att vara nervös - åtminstone inte så nervös som jag blir!
Det ska gudarna veta.

Sömndrucken med plåster på hälen

Hur kan man vara så trött?
Mina dagar börjar på samma vis;
Jag flyger upp ur sängen med hjärtat i halsgropen för att klockan har passerat 9, jag skulle ju komma upp skapligt!
Dumma jag!
Slår på alla apparater för att sen, snurrig och yr av mitt stressade uppvaknande, sätta mig på balkongen för att ta min überviktiga morgonrök.
Nicotinkick.
Stapplar in o sätter datorn i knät samtidigt som jag lyssnar lite på nyhetsmorgon.
Sen sitter jag där, som förlamad. Magen skriker av hunger och huvudet ber om kaffe för att slippa huvudvärk.
Men jag bara sitter.
När jag inser att jag om stund ska börja med lunchen kommer jag äntligen upp på fötter för att koka kaffe o kanske kasta i mig en macka till en genomskumning av SN.
Men sen sitter jag där igen, i soffan med datorn i knät.

Tog mig i kragen lite grann igår dock.
Styrde kosan mot en långpromenad.
I förra årets vårskor trampade jag på mot Oppeby för en kaffe i solen hos mamma.
I förra årets vårskor lyckades jag få skoskav.
Ändras fötter så pass mycket att man kan få skavsko på det sättet eller är det bara ovanan?
På tal om skavsko.
Jag tog mina nya, fina, röda skor när jag skulle gå till gamla bryggeriet idag, vilket inte alls är någon lång promenad.
Det skulle jag ju aldrig ha gjort!
Hur fin o färgglad jag än kände mig.
Mina hälar brinner.
Men jag tänker inte ge upp.. Nej det ska jag fan inte!
Jag ska ha mina nya, fina, röda skor i morgon igen.
Så klart.

Rosa Panter & Hund

Såg på Facebook att folk gör enkätundersökningar om varandra.
Där hade vi bland annat en fråga om någon sov med gosedjur i sängen.
Jag har två gosedjur kvar som har en väldigt speciell betydelse för mig. Hund och Rosa Panter.

När jag var 5 år cyklade jag omkull på vår gård o fick en fin hjärnskakning.
Som jag fått det berättat för mig så sprang min syster hem till mamma o pappa o skrek att : Jenny är död!
Uppe på lasarettet ville de borra hål i skallen på mig för att lätta på trycket, men det blev ambulans upp till KS istället.
Där fick jag ligga i en tryckkammare och så vaknade jag så småningom..
Då hade jag fått Rosa Panter. Han är mitt bevis på att jag klarade mig, därför är han min ständiga följeslagare.
Tjugo år senare hamnade jag på sjukan igen, då för att operera bort lite cellförändringar.
När jag vaknar har min kära sambo med sig Hund.

Min syster gick igenom en gigantoperation för en månad sedan. När jag äntligen fick hälsa på henne hade jag med mig en operationsnalle som av nån anledning hade extra strora fötter.
Hon satt och klappade på den hela tiden under vårt besök.
För henne så betydde nog den en hel del med tanke på att hon har två barn, två hundar och ett gäng katter som hon alltid gosar med.
Operationsnallen ersatte det för en liten stund tills hon fick komma hem.

Jag har två följeslagare, Rosa Panter och Hund.
Dom är bara gosedjur, men symboliserar och betyder för mig så mycket mer än så..

..är kär i mina nya röda tygskor

Jag har köpt nya vårskor idag!
Dom är röda och gör ont att ha på sig, men det är det värt! Det är alltid så med nya skor.
Jag är kär i mina nya röda tygskor.

Håna oss Vi rör oss Ni står still...

Så va det måndag igen.
Helgen passerade alldeles för fort förbi. Visst, jag kanske hann med att göra en del, men den va i alle fall på tok för kort!
Tacka vet jag påskhelgen som är i antågande så jag får spendera lite mer tid med min kära och min familj.

I fredags bar det av mot ölen med Kim. Först smet jag in på H&M o rafsade åt mig en massa kläder till Stefan som är urless på sin garderob. Hittade en del fina grejer - och för att inte tala om de fina priserna!
Sen hamnade jag på debutfikan utomhus på Huldas med Kim, hans mamma Gittan och hans syster Åse med barn. Det va helt underbart där man satt i bara t-shirt och gottade sig i solen i trevligt sällskap.
Så småningom tryckte vi in oss på mörka OT med varsin öl i handen med Karro som sällskap. Tre öl hann jag med, blev lite rund under fötterna, men det var i alle fall trevligt - om inte trevligare tack vare det!

När Stefan sedan tagit helg åkte vi för att köpa blomster till balkongen!
Nu är det vår!
LYCKA!
I lördags hälsade vi på min syster och barnen där vi satt i solen och fikade med dom små sötnosarna. Dom ger en så mycket di små liven!
Stefans syster hade tydligen fått sjuka mängder med virus på sin dator så datorakuten fick rycka ut för att lösa problemet!
Senare på kvällen fick vi besök av Kim, FB, Junkan och Niklas så vi drack en del öl då också och spelade Buzz.
Skönt som fasen att sätta dit "TP-Kimpa"...
Och så var vi där igen.. Tidigare på kvällen hade jag sagt att nej då, inte blir det nån utgång inte!
Gissa vem som som vid 12-snåret stod på Tellus dansgolv?!

">
Trots den milda ångest jag får av att jag gått ut eller efter ett gäng öl så kan man liksom inte hindra sig från att göra det man känner för.
Skulle jag förbjuda mig själv att göra saker som jag känner för skulle jag nog bara bli bitter..
Gårdagen var en bakisdag för oss båda två, med lite fika och hockey i Oppeby och trojan-fajt i Krikon.
Hämtmat och Gossip Girl i soffan stod högst upp på listan.

Solen skiner i massor idag, det blåser förvisso lite, men nu kan jag inte sitta inne längre.. Måste komma ut o röra på mig så ölmagen i alle fall inte blir större!
Vi rör oss, ni står still..

oao.

Tack gode Gud.........run för maten!

Det sa ofta min farfar till min farmor efter maten. Han va lite småbusig han, min farfar Rolf. Skulle vara kul om han hade levt idag..
Idag är det fredag och min o Kimpas varannan fredagsöl hägrar. Gillar våra fredagar, vi ses ju inte så mycket nu för tiden tyvärr.
En öl i gott sällskap en solig, vårig fredag! Det är fina grejer det!

Sitter som vanligt o tittar på efter tio samtidigt som jag surfar runt. Regina Lund är gäst hos Malou för att prata om sin hjärtesorg efter sin pappa och hon har med sig sin diktsamling som hon ska läsa ur. Helt plötsligt sitter jag som klistrad när hon läser sin dikt, hon gör det med eld och passion, med glädje och sorg. Starkt!
Det gör ont i mig och jag känner hur dum i huvudet jag måste vara för jag sitter med tårar i ögonen.
Jag har blivit dum i huvudet på sista tiden, gråter, skrattar, gråter o känner ohyggligt mycket medlidande för folk... Det är väl våren, kanske.
Man blir dum i huvudet på våren.
Då svämmar känslorna över.

Att se det härliga i det lilla

Nu har jag pratat med prästen! Så svårt det kan verka vara att prata med främmande människor ibland, men så skönt det är nu när det är gjort!

Slängde ur mig på lunchen att jag tycker att det är så mysigt att se hur folk börjar öppna sina balkongdörrar. Stefan skrattade åt mig..
Men det är sån jag är. Jag suckar och förbannar det mesta, men helt plötsligt kan jag se det härliga i det lilla! Våren kommer, folk öppnar fönster och balkongdörrar! Det är så mysigt! Senare i eftermiddag kommer det säkert en suck eller två igen..

Nu ska jag inta balkongen, där vår gamla julgran ligger o skräpar. Ska försöka börja läsa "Flyga drake" som jag lånade av svärmor för ett halvår sedan, o så ska jag sola näsan..

April april din dumma sill - katten får skita vart han vill!

Idag blir min vän Kim lite äldre så i afton ska vi hem till honom o äta lite tårta! Vilket underbart födelsedagsväder han får!
För ett år sen åt jag årets första glass (Tophat), det va lika fint väder då. Kanske att det var varmare till och med..

Hela den här begravningsgrejen fick mig att tänka på vad man själv skulle vilja ha som "sista sång" när man själv ska gå hädan..(vilket förhoppningsvis dröjer så man hinner ändra sig ett par gånger)
Jag har nog ett par kandidater i alle fall.
Jag vill inte att nån ska behöva sjunga då jag vet hur satans jobbo det är så för min del får det no bli cd-skiva.
Men det gör inte så mycket, det är ju faktiskt ett par väldigt vackra sånger.
"Keep breathing" med Ingrid Michaelsson & "Somewhere over the rainbow" med Israel Kamakawiwo'ole. O så får vi inte glömma antingen kents 747 eller Mannen i den vita hatten som är di bästa någonsin!
Det kanske är nåt man inte ska prata om, men det är ju det som är grejen - vi ska alla en gång dö!
Lika bra att man får styra o ställa lite inför sista vilan..