nu är det över

Så kul att se familjen Gustavsson igen!
Begravningen var väldigt fin - o jobbig så klart! Lätt till tårar? Nej då..inte alls!
Eller jo..
Första låten gick ju åt skogen egentligen, dumma, dumma nervositet och dumma, dumma skor!
Benen skakade så jag inte kunde hålla tonen.
Men så kan det va.
Tog av mig skorna o tänkte inte låta dom förstöra för mig i sista låten.
Amazing Grace, eller Oändlig nåd som den heter på svenska, gick betydligt bättre.
Det är ju bra!
Som avslutande sång så måste det gå bra.

Begravningar är så skumma.
Man sörjer som bara fan en stund i kyrkan för att sedan åka någonstans och fika och skratta igen.
Det är förvisso bra, att man kan umgås och ha trevligt.
Det är väl vad den bortgångne skulle ha velat.
Men det känns så fel..
Kommer ihåg att det kändes skumt på just det sättet efter farfars begravning.
Men det är kanske så det ska vara, för det är väl ingen som slutar sörja bara för att man lämnar kyrkan?!
Nej.
Men i alla fall..
Begravningar är så skumma.
Tack familjen Gustavsson för att jag fick vara med.
Och tack Danne för din hjälp med kompet!
Guld värt!
Det tar vi ett gäng öl på!

Kram alla!