som en bro över mörka vatten ska jag bära dig..

Trots att jag inte kan och att det gör ont har jag spelat gitarr.
Jag har ylat Amazing Grace på svenska och är så trött på att höra min egen röst!
Jag börjar låta som en gammal tant, som di dära 80-åringarna som med grått krulligt hår står o sjunger psalmer i kyrkan.
Nu ska jag i alle fall iväg o träffa Danne så vi kan repa lite inför morgondagen.
Mitt hjärta slår dubbelt så fort bara jag tänker tanken på i morgon.
Jag är så nervös..
Och nej - det är inte bra att vara nervös - åtminstone inte så nervös som jag blir!
Det ska gudarna veta.