Den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Halva lördagen gick åt att bråka. Hanna bråkade, jag och Stefan
bråkade, Hanna och jag bråkade, Stefan och Hanna bråkade. Min första
sobril på jag vet inte hur länge.
Först kom min automatiska tankar om hur värdelös jag är och blaha blaha.
Men jag har ju för fan inte gått i terapi i ett år utan att lära mig
ett och annat så jag knölade snabbt ihop orden "bakslag" och
"misslyckad" och tänkte i stället att det här är bara en av dagarna i
livet, andades, tog min behovsmedicin, samlade mig och sen bröt vi av
dagens hemmaförmiddag och stack iväg.
Men vi hann i alla fall med att ha lite mys.
Farmorn kom med fika i fredags, mormorn och morfarn fick ta emot vår
trötta och bråkiga familj i lördags och idag blev det kusinmys och
kaffe i Krikon.

Det finns ett slut på allt.
Så även på min sjukskrivning.
Året ut, sen är jag som alla ni andra.
Det var här det började för ett år sedan.
Min första upplevelse av panikångest på stora torget, mitt första
besök på psykakuten, tabletter, dimma, ångest, dödslängtan och mycket
ilska.
Nu är allt annorlunda.
Jag skulle vilja säga tack vare Biggan, men hon pekar hela tiden på
att det är jag själv som har gjort jobbet, att det är jag som har
förändrats, utvecklats.
Så är det väl.
Tack till alla er som har lyssnat och pratat, frågat, stöttat, kommit
med råd, orkat och stått ut.
Ni är värda så mycket.

Ett utbrott på nästan en vecka.
Bra jobbat Jenny!
Bra jobbat!

Någonting hände hos Heliga Birgitta i onsdags.
För sedan dess känner jag mig bra, lugn, trygg och glad.
Självföraktet är som bortblåst och jag är en alldeles underbar mamma
med tålamod, förståelse och ork.
Att Pojken använder tallriken med spaggar och köttfärssås som hatt och
att Hanna spiller strössel över hela köksgolvet rör mig inte i ryggen.
"Det gör inget." "Det är lugnt."
Allt känns fint.

Andra dagen där jag tar mig tid och ger mig själv tre extra sekunder.
Det funkar!
Det funkar tamejfan!

Jag KBT:ar

#förlossningsdepression #helenaaskén #kbt #ångest #ettår #moderslycka
#förbannatbrajävlabokläsdenförihelvete

Det var jobbigt hos Biggan idag.
Men jag får "älta".
Att våga gå in i känslorna man annars flyr från kommer göra mig
världsbäst på att vara hopplöst ledsen nästa gång det händer.
Att läsa på om min sjukdom och diagnos är inte att älta och gräva ner
sig. Tvärt om.
"Har du en diabetesdiagnos är det väl jättesmart om du läser på om
den, så du vet så mycket som möjligt och vet hur du ska förhålla dig
till den."
Det samma gäller mig. Fast med min borderline.