Jag gråter.
Hanna tröstar.
"Så mamma, jag är här nu. Jag förstår.."
Hur rart som helst.
"Mamma mår lite dåligt bara.." svarar jag henne när vi kramas.
"Du är en dålig mamma! En dålig mamma. Du är en dålig mamma."
Tror att hon missuppfattat det hela lite.
Eller hoppas jag.
"Jag är inte en dålig mamma, Hanna. Mamma MÅR dåligt."
"Jaha!"
"Jag hoppas verkligen inte att du tycker att jag är en dålig mamma."
Hon funderar en stund.
"Du MÅR dåligt mamma!" säger hon sen och kramar mig.
"Jaadå! Det går bra mamma, man FÅR gråta ibland."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..