19.5.13

Som idag.
Idag får det här eviga gnället från mitt äldsta barn mig att vilja
slita mig själv i stycken, slå med knytnävarna hårt in i väggen tills
knogarna blöder och blir blå.
Jag tappar snart förståndet.
Istället flyr jag in i sovrummet, kastar mig på sängen och gör som jag
blivit tillsagd: andas.
Visst infinner sig lugnet, men det där arga är kvar, bara förklätt
till nåt som ser snällt ut, ett fromt litet lamm.
Jävla maskerad.
Inuti frustar ett förbannat, livsfarlig monster.
Det försvinner inte, oavsett hur mycket jag andas, det bara tyglas.
För en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..