Mådde som en gammal fis i morse när jag gick upp.
Kan berott på att jag har legat vaken många gånger under natten..
Kikade på "Förlossningskliniken" på eftermiddagen och brast så klart ut i gråt, tårarna bara sprutade.
När min fina S slutat för dagen bar det iväg hem till syster och hennes underbara små pojkar för lite kramar och bus.
De är ju för underbara mina små prinsar. ♥
Slutligen, som pricken över i, började äntligen Grey's igen.
Efterlängtat.
Vi har dessutom bokat tid med vår bankman.
Det finns bara tre hus kvar nu, så nu fick vi lite eld i baken.
Även om vi inte skulle kunna få det lånelöftet vi önskar, så vore det skönt att veta vad vi har för gräns att gå på.
Så enkelt är det.
I morgon är det jobbdags igen, hos far.
Hualigen för att trilla ur sängen innan tuppen, men det ska bli skönt att göra något annat i några dagar.
Dessutom är det 1:a oktober i morgon.
Det om något är helt galet.
Tiden går fort.
Snart är det nyårsafton och då kan ju vad som helst hända efter det!
Så, gnatt nu.
PoK
30.9.09
Köket
Grått, vitt, grått, vitt.
Så ser det ut hemma hos oss.
Vi måste ta oss an köket.
Där är det kallt, gråa luckor, svart kakel och vit bröstpanel.
Måste få upp någon riktigt färgglad tapet där inne.
Man ska nästan få sig en käftsmäll när man går in i köket av färgerna.
Det ska vara mysigt och varmt att sitta i köket.
En samlingsplats.
Har hittat ett par tapeter som jag skulle kunna tänka mig, men jag lovar att S kommer gå i taket.
Men jag tror fasen att vi måste våga den här gången.
Vardagsrummet blev fint med sin gråa tapet med vita och silvriga blommor på.
Dock otroligt klent.
Klent är fan ordet jag söker.
Nu behöver vi mys, värme och glatt prunkande väggar som omfamnar oss.
Som kanske slår oss lite försiktigt över kinden i alle fall..
Så ser det ut hemma hos oss.
Vi måste ta oss an köket.
Där är det kallt, gråa luckor, svart kakel och vit bröstpanel.
Måste få upp någon riktigt färgglad tapet där inne.
Man ska nästan få sig en käftsmäll när man går in i köket av färgerna.
Det ska vara mysigt och varmt att sitta i köket.
En samlingsplats.
Har hittat ett par tapeter som jag skulle kunna tänka mig, men jag lovar att S kommer gå i taket.
Men jag tror fasen att vi måste våga den här gången.
Vardagsrummet blev fint med sin gråa tapet med vita och silvriga blommor på.
Dock otroligt klent.
Klent är fan ordet jag söker.
Nu behöver vi mys, värme och glatt prunkande väggar som omfamnar oss.
Som kanske slår oss lite försiktigt över kinden i alle fall..
29.9.09
Drömmar, nytvättat hår och tomhet
I natt raddades jag upp med alla andra tjockisar (gravida) här i stan på storgata utanför affärshuset Nyckeln.
Och det ska jag berätta, att vi är många som är tjocka i lilla staden Nyköping.
Hur som.
Linea negra skulle jämföras.
Min var förstås den som var mest uppseendeväckande.
Den gick som en serpentin från stortån på höger fot upp till vänster näsvinge.
Vore skönt med en drömlös natt.
Istället är jag sömnlös, kissnödig, drömfylld och det är redan bökigt att vrida och vända på sig.
I eftermiddag bär det av till BM för ännu ett stick i fingret, lite hjärtlyssning och vägning.
Är faktiskt nervös för att jag ska brista ut i det där gapskrattet igen när jag får lyssna på Gunillas hjärtljud.
Hemska tanke.
Kan jag inte bara vara som alla andra!?
Kanske gråta en skvätt, eller bara le lyckligt.
Nej då.
Här ska skrattas så hela magen hoppar, så det skrapar öronbedövande i manicken som man lyssnar med och så att BM nästan blir irriterad för att hon inte lyckas räkna hjärtslagen.
Låt mig bara le lite mysigt idag.
Snälla.
Känner mig tom idag.
På något sketet vis känner jag mig bättre om jag får lyssna på kents alla mörkaste låtar och annat som får mig att fyllas av melankoli samtidigt som jag töms på den.
Det är en fruktansvärt vacker höstdag utanför fönstret vilket fyller mig med ännu mer svidande melankoli.
Vet egentligen inte om jag älskar eller hatar den känslan.
Skulle i alla fall inte vilja leva mitt liv utan den.
Nog om sånt.
Nu har jag ett blött, lockigt och ostyrigt hår att ta hand om.
Vi hörs.
Och det ska jag berätta, att vi är många som är tjocka i lilla staden Nyköping.
Hur som.
Linea negra skulle jämföras.
Min var förstås den som var mest uppseendeväckande.
Den gick som en serpentin från stortån på höger fot upp till vänster näsvinge.
Vore skönt med en drömlös natt.
Istället är jag sömnlös, kissnödig, drömfylld och det är redan bökigt att vrida och vända på sig.
I eftermiddag bär det av till BM för ännu ett stick i fingret, lite hjärtlyssning och vägning.
Är faktiskt nervös för att jag ska brista ut i det där gapskrattet igen när jag får lyssna på Gunillas hjärtljud.
Hemska tanke.
Kan jag inte bara vara som alla andra!?
Kanske gråta en skvätt, eller bara le lyckligt.
Nej då.
Här ska skrattas så hela magen hoppar, så det skrapar öronbedövande i manicken som man lyssnar med och så att BM nästan blir irriterad för att hon inte lyckas räkna hjärtslagen.
Låt mig bara le lite mysigt idag.
Snälla.
Känner mig tom idag.
På något sketet vis känner jag mig bättre om jag får lyssna på kents alla mörkaste låtar och annat som får mig att fyllas av melankoli samtidigt som jag töms på den.
Det är en fruktansvärt vacker höstdag utanför fönstret vilket fyller mig med ännu mer svidande melankoli.
Vet egentligen inte om jag älskar eller hatar den känslan.
Skulle i alla fall inte vilja leva mitt liv utan den.
Nog om sånt.
Nu har jag ett blött, lockigt och ostyrigt hår att ta hand om.
Vi hörs.
Grattis!
Grattis E och H till er förlovning!
Inget dåligt välkomnande så att säga!
Jättegrattis, blir så glad och rörd.
Kram på er!
Inget dåligt välkomnande så att säga!
Jättegrattis, blir så glad och rörd.
Kram på er!
28.9.09
Kväll
Vi har haft en mindre Dave Matthews Band-session här och nu vankas det te och röstning av idol.
Gillar att ha små sessioner, oavsett om det är DMB, Kent eller någon annan sjukt bra musik.
Gillar att försvinna bort, in och iväg och bara njuta.
Börjar nu också fundera lite på det där med karpaltunnelsyndrom.
Min hand domnar, det gör ont.
Framför allt på kvällen.
Kanske kanske inte.
Läste att det kan förekomma när man har en Gunilla i magen.
Mitt te är gott i alla fall och mina "favoriter" har gått vidare i Idol.
Om man nu kan ha någon favorit när skiten knappt har börjat.
Nu får det vara nog.
Jag har gjort mitt för idag.
Nej, jävlar.
VÄLKOMMEN HEM ERIKA!
Extra många kramar till dig! ♥
Kram på er!
/Jensan o Gunilla
Gillar att ha små sessioner, oavsett om det är DMB, Kent eller någon annan sjukt bra musik.
Gillar att försvinna bort, in och iväg och bara njuta.
Börjar nu också fundera lite på det där med karpaltunnelsyndrom.
Min hand domnar, det gör ont.
Framför allt på kvällen.
Kanske kanske inte.
Läste att det kan förekomma när man har en Gunilla i magen.
Mitt te är gott i alla fall och mina "favoriter" har gått vidare i Idol.
Om man nu kan ha någon favorit när skiten knappt har börjat.
Nu får det vara nog.
Jag har gjort mitt för idag.
Nej, jävlar.
VÄLKOMMEN HEM ERIKA!
Extra många kramar till dig! ♥
Kram på er!
/Jensan o Gunilla
En måndagsafton
Idolar lite och väntar på tomat och fetaostpajen som står i ugnen.
Stefan har lite julkänsla säger han.
Det lät himla mysigt tycker jag.
Gunilla sparkar så det ilar i magen på mig.
Vilket organ kommer hon åt då tro...?
Nu har jag inte tid med det här längre.
Kram
Stefan har lite julkänsla säger han.
Det lät himla mysigt tycker jag.
Gunilla sparkar så det ilar i magen på mig.
Vilket organ kommer hon åt då tro...?
Nu har jag inte tid med det här längre.
Kram
Gunillaprojektet
Då jag är lite less på att kalla bäbisen i magen för just bäbisen, Liten, Han/Hon, Den, Trollungen, Pyret och vad i all sin dar folk kan hitta på för gullipluttigt på en ofödd bäbis så ansåg jag att vi måste ha ett arbetsnamn.
Ja?
Som man har på ett ofärdigt projekt, man döper det till något så länge bara för att alla ska veta vad det är man pratar om.
Då vi har en tendens att oftast säga "Han" när vi pratar om livet i magen så tyckte jag att vi skulle ge den arbetsnamnet Gunilla.
Dels därför att det lika gärna kan bli ett litet flickebarn och dels för att vi inte kommer att döpa henne/honom till Gunilla sen.
Projekt Gunilla, operation Gunilla, Gunillaprojektet.
Vad tycks?
Stefan vaggas sakta men säkert in i detta, han har inte accepterat det, men snart så..
Så.
Vad tycks?
Ja?
Som man har på ett ofärdigt projekt, man döper det till något så länge bara för att alla ska veta vad det är man pratar om.
Då vi har en tendens att oftast säga "Han" när vi pratar om livet i magen så tyckte jag att vi skulle ge den arbetsnamnet Gunilla.
Dels därför att det lika gärna kan bli ett litet flickebarn och dels för att vi inte kommer att döpa henne/honom till Gunilla sen.
Projekt Gunilla, operation Gunilla, Gunillaprojektet.
Vad tycks?
Stefan vaggas sakta men säkert in i detta, han har inte accepterat det, men snart så..
Så.
Vad tycks?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)