Drömmar, nytvättat hår och tomhet

I natt raddades jag upp med alla andra tjockisar (gravida) här i stan på storgata utanför affärshuset Nyckeln.
Och det ska jag berätta, att vi är många som är tjocka i lilla staden Nyköping.
Hur som.
Linea negra skulle jämföras.
Min var förstås den som var mest uppseendeväckande.
Den gick som en serpentin från stortån på höger fot upp till vänster näsvinge.
Vore skönt med en drömlös natt.
Istället är jag sömnlös, kissnödig, drömfylld och det är redan bökigt att vrida och vända på sig.

I eftermiddag bär det av till BM för ännu ett stick i fingret, lite hjärtlyssning och vägning.
Är faktiskt nervös för att jag ska brista ut i det där gapskrattet igen när jag får lyssna på Gunillas hjärtljud.
Hemska tanke.
Kan jag inte bara vara som alla andra!?
Kanske gråta en skvätt, eller bara le lyckligt.
Nej då.
Här ska skrattas så hela magen hoppar, så det skrapar öronbedövande i manicken som man lyssnar med och så att BM nästan blir irriterad för att hon inte lyckas räkna hjärtslagen.
Låt mig bara le lite mysigt idag.
Snälla.

Känner mig tom idag.
På något sketet vis känner jag mig bättre om jag får lyssna på kents alla mörkaste låtar och annat som får mig att fyllas av melankoli samtidigt som jag töms på den.
Det är en fruktansvärt vacker höstdag utanför fönstret vilket fyller mig med ännu mer svidande melankoli.
Vet egentligen inte om jag älskar eller hatar den känslan.
Skulle i alla fall inte vilja leva mitt liv utan den.

Nog om sånt.
Nu har jag ett blött, lockigt och ostyrigt hår att ta hand om.
Vi hörs.