Fler fundringar, om att glädjas med andra..

Det finns vissa saker här i livet jag anser att man inte gör mer än en gång.
Vissa saker som är otroligt stora.
Så stora och viktiga att man tar för givet att människorna i sin omgivning ska glädjas.
Glädjas med en.
Men att de man bryr sig om och hoppas ska vara glada, visar inte alltid det.
Det har jag lärt mig.
Jag skulle vilja säga: "Det har jag bittert lärt mig."
Men riktigt så är det inte heller.
Inte bittert.
Jag är inte bitter.
Bara fundersam.
Kanske också lite ledsen.

Men om det nu är så att ens nära och kära anser att det man själv har bestämt sig för att göra, att det stora och viktiga nu har blivit gjort, inte är något bra i deras ögon.
Vad gör man då?
När människor jag bryr mig om och älskar inte kan säga grattis när jag och min kära har förlovat oss.
Det gör ont.
Betyder det att de inte samtycker?
Är det bättre att de inte säger grattis än att de säger det utan att mena det?
Oavsett så gör det ont.
Som om man har gjort ett galet val, eller att man inte duger.
Vad gör man?

Jag har aldrig tidigare varit förlovad och ser på det som något oerhört stort.
Den dag vi gifter oss, vill dom inte vara bjudna då?
Den dag vi bestämmer oss för att skaffa barn, kommer de prata bakom min rygg då och säga att jag inte är klok?
Kommer de att tycka att jag, eller vi gjort ett vansinnigt val?
Men istället för att säga ingenting, kan man väl.. Nej jag vet fan inte! Om dessa människor bryr sig om mig och oss så hade de väl varit glada för vår skull?
Jag hade det i alla fall!
Jag hade varit glad för deras skull!
Har jag fel?
Jag vet fan inte..
Nej.
Jag vet fan inte.

Funderingar.

Jag vill.
Men kan inte.
Ska det vara så svårt?
Är det kanske så att det kan vara något som är fel?
På mig.
Inte vet jag.
Ibland ska man läsa på lite bättre, ibland så får man helt enkelt ta saker för vad de är.
Man får ta sig fram, en dag i taget.
Man kan inte få allt här i världen, sägs det.

Jag minns en kommentar.
Jag önskar att jag svarat med något bättre.
Något surt, något frätande så denna människa inser att man inte kan bete sig så.
Att personen i fråga inte är bättre än andra.
Men det gjorde jag inte.
Jag sa inget avsnoppande tillbaka.
Jag är för snäll.
Mot de som inte förtjänar det.

Min svaghet är också att jag inte reagerar på det sätt jag skulle önska att jag gjorde.
Mina vassa kommentarer kommer först senare.
Dessutom gråter jag när jag blir arg och blir arg när jag är ledsen.
Önskar att jag inte fungerade så.

Pretto.
Pretentiös.
Snobbig.
Fast på ett halvdassigt och wannabe-vis.
Kanske att folk som inte hittat sig själva tycker att det finns någon slags mystik runt sådana människor.
Men inte jag.
Inte längre.
Snobbig.
Fast på ett medvetet omedvetet plan.

Vissa människor borde helt enkelt jobba hårdare på att få insikten om att de inte är bättre än andra.
Livet skulle bli lite trevligare då.
Betydligt trevligare.

Eller?

Mjo då..

En händelserik dag, men samtidigt inget vettigt att få ner här.
Inte dela med mig av allt..
Har haft en mysig eftermiddag hos min syster med familj.
Tack underbara ni för att ni finns! Jag älskar er så mycket!
Vad skulle jag göra utan er?
♥


Nu tar jag och mitt rinnande öga och tittar klart på Brothers & Sisters.
Tjing!

Honungsmelon och ett glas vatten

En veckohandling för nästan 500 riksdaler senare och fiskpinnar till middag är jag och min kära nästan lealösa här i soffan.
Det har tvättats och donats idag och jag har haft en irriterande huvudvärk på en punkt precis bakom örat nästan hela dagen.
Tro det eller ej - men tvättstugeskurken stötte jag inte på idag!
Gudskelov!
Snart ska vi ta och krypa ner i nytvättade lakan.
Det är en lyx i sig.

Har påbörjat ett nytt försök att dra ner på cigaretterna.
Så klart att jag bestämde mig för det efter en långhelg, med öl och kaffe i solen.
Totalt idag blev det 4½.
Snart kan jag sträcka på mig igen, vara stolt.
Det gillar vi!
Vill också passa på och ge en bautakram till min vän Jessica!
Du är ju för söt!

God natt på er nu..
Kram från en hängig Jenny

delad glädje är dubbel glädje

Så sant som det är sagt!
Sitter här, ensam, och tittar på när Sverige möter Frankrike.
Det tar udden av glädjen när Sverige efter ca 5 minuter leder med 3-0.
Vill ha min fina ♥ hos mig så vi kan jubla ihop.
Jag vet att det inte är någon "måste-match", men i alla fall.
Det är sant som dom säger.
Delad glädje är dubbel glädje.

Fylleångest del 2

Då jag - som alltid annars - hade ångest efter vårt festande i fredags har det tagit mig ända fram tills idag innan jag kollat på korten som togs under den kvällen.
Ångest är kanske ett hårt ord, men jag vet inte hur jag ska beskriva det annars.
Av bilderna att döma så har vi faktiskt ganska skoj, så varför i hela friden ska jag hålla på och skämmas över att jag varit full?
Det var ju inte bara jag som var det.
Jag tänker inne i mitt lilla huvud att jag gjort bort mig på ett eller annat sätt, trots att jag inte varit värre än någon annan.
Så är det alltid.
Folk försöker övertyga mig om det jag egentligen vet.
Att jag inte är värre än någon annan.
Mitt problem är bara att jag inte kan säga "äsch!" och bara gå vidare.
Här ska ältas.
Analyseras.
Vridas och vändas på.
Sa jag något dumt, elakt eller rent korkat?
Dansade jag fult?
Och pinsamt värre är ju att jag inte hade kontroll.
Över varken kroppen, gången eller talet.
Alla andra har ju kontroll när dom druckit.
Eller?

Hur som helst orkar jag inte med fler våndor av detta slag.
Antingen ska jag i fortsättningen bara rycka på mina axlar efter en festkväll, eller så ska jag lägga ner det.
Festandet alltså.
Jag tror att jag får börja med att lägga ner, för jag har inte starkt psyke nog att kunna skaka av mig saker.
Jag kan fortfarande tycka saker jag sagt eller gjort för flera år sedan, även i nyktert tillstånd, är fruktansvärt jobbiga.
Jag får rysningar och sjunger lite för mig själv för att bli av med tanken.
Så jag får helt enkelt börja med att lägga ner.
Trots att jag har fruktansvärt skoj under tiden.
Det är tiden efter, och då kan det vara dagar det handlar om, som gör att det är dags att lägga ner.
En grubbel-människa som jag ska helt enkelt inte inta berusningsmedel i några större former.
Nu har jag grubblat klart om det.
Dags att grubbla över något annat.

Nu har jag syndat klart.

Jag har varit sketa-dålig på att hålla mig till mina 5 per dag den sista tiden.
Hamnat runt 7, vilket inte heller är så dåligt kanske, men nu är det dags för ett nytt race.
Bara ta sig i kragen!
Heja mig!

Fortfarande söndag.

Stör mig på filmen vi såg igår.
Som fan!
Hade man gjort den ca 20 min längre hade man fått med många fler, viktiga detaljer.
Ska aldrig mer läsa en bok för att sen titta på filmen.
Det får bli antingen eller.
Annars får man låta det gå något år mellan bok och film.
Så är det med det.
Inget viktigt, men jag behövde få det ur mig..

En söndag som alla andra

Sov länge dag.
Måste ha vinklat persiennerna åt fel håll.
Tog med oss lite kakor och styrde kosan mot Spindelplan när vi till sist blivit som folk.
Leon var otroligt understimulerad och gjorde hyss och väsnades mer än vanligt.
Vid ett tillfälle bad jag honom lyssna på mig då han hade knuffat sin lillebror.
Jag mindes med ens ett tillfälle när jag själv var liten.
Vi var på besök hon min moster i Kvicksund.
Jag minns att jag inte alltid tyckte att det var så skoj att vara där och tiden kunde gå väldigt långsamt.
Jag blev väl som Leon var idag, blev lite rastlös och jobbig.
Min morbror och hans tjej var också där, och jag är inte helt på det klara, jag var ju så liten, men helt plötsligt fick min morbror Patrik nog och sa åt mig att skärpa till mig. Han sa att jag inte kunde få uppmärksamhet hela tiden.
Jag minns att tonen i hans röst gjorde mig ledsen och rädd.
Jag gick ut i hallen och satte mig och skämdes, vet inte hur länge, men det kändes för mig som en evighet.
Så när jag idag försökte prata allvar med en liten pojke på 2½ år som inte ens kan göra sig förstådd än fick jag dåligt samvete.
Väldigt dåligt samvete.
Jag kom ju ihåg hur jobbigt jag tyckte det var när Patrik sa till mig på skarpen.
Men han har det inte lätt lilla Leon just nu..
Men det kommer att bli bättre.
Dessutom hörde jag honom säga två nya ord idag!
Min lilla prins. ♥

Bakisångest.nu

Åh!
Har sovit bort hela dag i stort sett. Ska fan skärpa till mig nu! Tänker inte ligga bakis något mer denna vår och sommar.
Synd att förstöra en hel dag för att man drack för många öl.
Nu ska vi hyra film.
Det blir "Flyga drake" eftersom jag lyckades läsa ut boken för ett par dagar sen.
På återseende.