Ens styrka kan ibland bli ens svaghet.
Jomen.
Men fan inte idag.
Två envisa människor, en treåring och en trettioettåring.
Den äldsta hade bestämt sig för att den yngre skulle komma i säng
betydligt tidigare än halv tio, så klockan sju, efter att Pojken
somnat erbjöds två avsnitt Nicke Nyfiken, välling och ryggkill. Sen
sängen.
Tjugo i åtta var allt det där med tandborstning och toabesök klart.
En halvtimme senare grät hon och vägrade somna i sin säng, för hon
skulle minsann somna i mammas och pappas.
Det var nu min styrka inte fick bli min svaghet.
"Vi somnar i din säng, du och jag. Vaknar du i natt får du sova hos oss."
En timme efter att vi började försöket att sova så kunde jag smyga upp
hur sängen.
Skitsamma att det tog en timme, skitsamma att det skulle krånglas med
kuddar, vatten, fler toabesök och gnäll och gråt om att inte sova i
sitt rum.
Skitsamma, för nu förblev min envishet min styrka och fröken somnade
en hel timme tidigare än vad hon brukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..