Jag vill kräkas.
Kräkas på den här jävla bergochdalbanan av känslor jag har.
Jag vill ge upp.
Ge upp och trycka i mig medicinen igen och bara lägga mig under täcket
flera dagar.
Jag närmar mig det tillståndet jag hade för ett halvår sen, och jag är rädd.
Rädd.
Rädd.
Rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..