Det börjar ta knäcken på mig nu.
Yrseln. Tröttheten.
Jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag försöker vara glad när jag egentligen känner mig ledsen långt in i själen.
Jag vill inte fira midsommar i morgon. Jag vill inte le och se glad ut när det känns som om jag ska svimma hela tiden.
Jag vill sova, för när jag sover känner jag ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..