Det är precis det här.
Flaskor diskade och förberedda, diskmaskinen urplockad, spisen ren,
Hannas rum städat, tvätten vikt, blommorna vattnade, inte en droppe
vatten på diskbänken, påminnelserna skrivna.
Det är precis det här som jag inte ska göra (det måste ju göras, på
ett eller annat sätt), men jag känner en sån jävla stor
tillfredsställelse och jag känner mig duktig, nöjd, lugn och glad.
Mitt kontrollbehov.
Ju mer jag tvingar mig till att ha kontroll, desto mindre kontroll har jag.
Jag är ofri.
Jag vet.
Men nu är det gjort, disken, tvätten, blommorna och klossarna.
Jag är lugn.
Nöjd.
Tillfreds.
Ska jobba på mina "tvångshandlingar" och mitt maniska beteende.
Jag ska.
I morgon.
Ja, jag skriver in mig i föreningen jag också då... Jag känner precis likadant när det gäller allt sånt där. Det är ju bara så galet svårt att låta bli. Och även fast man har en partner som kan göra det så "blir det inte lika bra" eller vad man ska säga. Önskar man kunde slänga kontrollbehovet i soporna :/
SvaraRaderaIngen gör det så bra som jag. Ellerhur?? ;)
SvaraRaderaKram!