Sen i måndags har jag fått perspektiv.
Perspektiv på livet.
Jag tror jag förstår bättre nu.
Jag har alltid fnyst över människor som tar sitt eget liv, har alltid
sett det som den mest egoistiska handlingen en människa kan göra, jag
har med förakt satt näsan i vädret.
Jag ska inte fnysa igen.
Därmed inte sagt att jag inte tycker att det är det mest egoistiska.
I måndags ville jag dö.
Idag vill jag inget hellre än att leva.
Men nu kan jag förstå hur en människa som är sjuk kan vilja ta sitt liv.
Det är ju bara en jävla tur att så många ändå någonstans har den där
lilla, lilla spärren som gör att man låter bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..