Som en del i bearbetningen och för att få ett slags avslut så ska vi
få träffa en läkare om en månad för att prata om förlossningen och gå
igenom förlossningsjournalen.
Barnmorskan sa att om vi överhuvudtaget vill skaffa fler barn så kan
det nog vara bra för oss att gå igenom det med någon som kan förklara
allt så här i efterhand när vi är mer mottagliga.
Allt från vecka tjugosex när magen inte växte som den skulle till alla
tillväxtultraljud vi gjorde till allt som hände under förlossningen.
Hannas förlossningsjournal har jag läst många gånger, fällt en tår av
glädje, lycka och nostalgi.
Pelles journal har S läst för mig, efter en del tvekan från min sida, en gång.
Det är också en av sakerna jag grubblar över.
Varför?
Varför kan jag inte njuta av att drömma mig tillbaka till en av de
största dagarna i mitt liv?
Varför känner jag en sån rädsla över att läsa journalen från den tolfte juli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..