24.10.12

Jag längtar efter att få vara trött.
På riktigt trött.
Inte däckad, snarkandes med hjälp av en tablett, när jag väl somnat.
Jag vill vara så där sömnig, så man nästan smälter ihop med lakanen när man äntligen får krypa ner.
Jag längtar efter mina känslor.
Jag vill helst av allt bara vara jag igen, där svart är svart, vitt är vitt och rött är tamejfan illrött.
Jag saknar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..