Jag kokar vatten, fyller på nappflaskor, fyller på vällingmåttet med
fem strukna mått mjölkersättning.
Det är det jag gör.
Och så tar jag min medicin.
En blå på förmiddagen och en vit på kvällen.
Sopskåpet luktar fiskbullar.
Hanna lös upp när hon fick se sin middagstallrik.
Åtta fiskbullar, en potatis, kokta morötter, ett stekt ägg.
Rhode Islanddressingen valde hon själv att ha till maten och den
dippade hon sina morötter i.
Hon är så rar. Så stor och förståndig, men hon skriker mycket.
Normal samtalston, det är inget för henne.
Bvc-besök, sprutor, väg och mät, samtalsterapi och läkarbesök, en
kaffe här en kaffe där, dagis, köra bil, ruzzle och quizkampen, laga
mat och packa.
Allt är fyrkantigt och likadant.
Sopskåpet luktar fiskbullar, kaffebryggaren är laddad, i kylen står
mat redo till Pelle.
Allt är klart.
Sopskåpet luktar fiskbullar.
Och jag är inte trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..