Påväg från jobbet, till dagis för att hämta finaste fröken mötte jag
flertalet snärtiga artonåriga flickor.
Söta, fräscha, modemedvetna, smala, piffiga, långa,
gossipgirlperfekta, fnittriga..
Jag önskar att jag var arton igen, inte tjugonio, fast med en känsla
över hela mitt jag som säger att jag är fyrtiosju.
Typ.
Med kutrygg, trötta fötter, stressad hjärna, hängtuttar, rynkor och
med smink som trillat ner till hakan.
Komplimangerna jag fått senaste tiden, samma komplimang av tre olika
människor, den om att jag inte ser ut att vara en dag över arton.
Go fuck yourself komplimangjävel.
Kära, fina, vackra vän! Senast häromdagen så tänkte jag "gud, vad snygg Jenny är" efter att du lagt ut en nytagen bild på dig.
SvaraRaderaJag tror inte du är ensam om att ibland känna dig äldre på insidan än vad du är.
Och tänk på de där artonåringarna - de saknar ju ALLT som du har! Livsvisdom, erfarenhet, självkännedom och framför allt - en alldeles underbar liten dotter.
Stor kram från en annan 29-åring som beundrar dina looks och ditt sätt att uttrycka dig. (Och som ibland känner sig som sjuttiosex och ibland som fem år på insidan.)
Käraste Erika - Tack!!
SvaraRadera