23.6.17

Jag är så jävla snäll, jag är rolig, empatisk, gullig, kvicktänkt, kärleksfull. Jag är smart, jag bryr mig om, ger massor, försöker ta så lite jag kan, jag anpassar mig, är följsam, jag ställer upp. Jag är tuff, stark och känslosam. Jag är givmild, jag pratar, skrattar, är rolig, jag bjuder på mig och mitt. Ändå hatar jag mig själv innerligt. Hur kan man hata en sån människa med alla dessa fantastiska egenskaper? Vad är det som gör att jag trots allt detta känner en kronisk tomhetskänsla, ett stort självförakt?
Hur kan man avsky en sån vacker människa?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..